———A 0 RN 0 SR TEES Ja vars!p Ja du, och den boken är på latin, och jag har läst henne tre gånger; men det törs jag aldrig visa mor, för si hon tycker inte om verldslig. läsning, säger hon; men det är väl för det att hon läser dåligt latin.n De begge barnen skildes åt, begge glada åt sin öfverenskommelse, och flickan blott suckade, då hon såg huru bokstäfverna som små troll hvimlade i bennes katekes, och tänkte: Herre Gud, hvad den Petter ändå är bra snäll i allting! Petter höll. ord; han hade med sig den rara boken, som var en samling af missionsberättelser, och lärde nu Anna läsa. Men öfver barnens hufvud hvälfde sig Brudberget i sin dystra prakt och liksom helgadt af den gamla sagan, att fordom en brudstass farit der förbi och berggubben stått och lockat vid en med ädla stenar och guld prydd hög port i berget och sagt: Brud! kom hit uti bergets sal, Af röda rubiner full; så Här finnes pengar förutan tal, Och grytorna äro af gull! a bruden red på hvitan häst tygel af purpurskinn. Hon tyckte att pengarna lockade most, Och: red uti berget in. Men uti berget der blef ett ras, dån det föll så igen. Mer der sätt bruden i fullt kalas Med gästerna . . . sitter der än. Så lät en stump af visan, som bevisade sanningen af. sagan. ; Det var något eget för de begge barnen att så der i vilda skogen, tätt intill det så illa beryktade berget, läsa katekes och den tara. boken. Men Petter höll allt mera af Anna, och Anna beundrade allt mera Petter om en högre natur. (Forts.)