yt fr till må läggas, att brist på utside förekommit å åtskilliga ställen. Höfångsten synes å nedra landet i allmänhet blifva med lmåttig, men förmodas i fjelltrakterna och i Lappmarken blifva ringa. Andas Horred Haurnledes hr Bildt sträokt sin hand åt fäderneslandets fiende. (Insändt.) Icke utan en viss förvåning hafva vi genom den famösa reservationen af hr Bildt, likasom af hans skriftliga yttrande om den militära betydelsen af det jeravägssystem statsutskottet föreslagit, funnit, hvilken vigt hr Bildt ur militärisk synpunkt föster dervid att bufvudstaden måtte förses med jernväg. Vi påminna oss nemligen,. huruledes samme :-hr Bildt vid sistlidne riksdag med mycken ifver motsatte sig avt jernväg skulle byggas från Stockholm, och huruledes han obestridligen i högst väsentlig mån bidrog dertill, att Göteborg då togs till utgångsunkt. Vi anbålla, för att göra en paralell emellan r Bildt 1854 och hr Bildt 1857, att. få sammanställa berörde yttrande med de yttranden, som afgåfvos till ridderskapet och adelns protokoll under diskussionen öfver jernvägsfrågan den 23 September 1854, sådana de finnas i 12 bandet af ridderskapet och adelns protokoller. Hr Bildt 1854. Jag tror, att förslaget (bom en jernbana äfven för Skånej jemte den s. k. vestra) innebär ett arklippande af hela frågan om understöd till införande af jernvägar i riket Eller kan man på allvar hysa den åsigt, att det skulle vara möjligt för Sverge, att på samma gång börja jernvägsanläggningar vid Malmö, vid Göteborg och möjligen äfven vid Stockholm samt att! de påbörjade banorna samsidigt utföra? Skulle icke den gifna följden af detta sätt att förena de olika intressena blifva, att landet genom öfveransträngningar utarmades, att missnöje uppstode mot hela företaget och föranledde dertill, att landets representanter vid eh kommande riksdag fonne sig föranlåtna att vägra anslag till arbetets fortsättande? Det rättaste måste väl vara, att man gör sig klart, hvarest den jernbana, som för landet Hr Bildt 1857. Jag reserverar mig mot beslutet, hvilket jag anser för landet så mycket mera skadligt, som det under flera år hindrar en lättare förbindelse mellan hufvudstaden och söder Iderom liggande orter, minskar möjligheten af dess försvar i farans stund och derigenom kan blifva en utsträckt hand åt den fiende, som -måttar sitt bugg åt fäderneslandets hjerta. Ingen lärer betvifla att Sverge vid ett skeende fredsbrott har i första rummet att befara anfall från öster, och att de punkter, som först torde blifva utsatta derför, äro belägna på rikets mellersta öslra kust, såsom den närmaste, lättast tillgängliga och tillika erbjudande valet af en mängd olika landstigningsställen. Lika tydligt är, att bland dessa punkter Stockholm, såsom på en gång hufvudstad och nyckel till Mälaren, med största sannolikhet kan blifva fiendens medför den största nytta, börlegentliga operationsföremål, framgå, och sedan beviljar an-lo. s. Y. slag dertill... Genomföres detta företag lyckligt och väl, så kan man vara förvissad om; att det kommer att efterföljas af andra jernvägsarbeten, och då har saken sin naturliga gång .. . Och framstälde hr Bildt i enlighet med dessa åsigter följande förslag till proposition: vÅAtt om arbetet å någon af dej i högstberörde proposition om-j förmälda jernvägs-stamlinierj kan vara färdigt att begynnal före nästkommande riksdag, K. M:t då täcktes om dess på börjande gifva nådig befallning, dock med vilkor, att den del af arbetet, som sålunda företages, utgår från en hamn vid Nordsjön och utgör en sådan del äf stamlinien mellan Göett helt Huru förklara den märkvärdiga skilnaden i åsigter hos hr Bildt under den korta tiden af 2?,, år? All.deles samma åsigter, som uttalades af hr Bildt 1854, hafva nu legat till grund för ridderskapets och adelns beslut, och dock räckes derigenom handen åt fienden. Då hr Bildt 1854 frågar som man på allvar kan hysa den åsigt, att det skulle vara möjligt för Sverge att på samma gång börja jernvägsanläggningar vid Malmö och Göteborg samt möjligen äfven Btockholm, så svarar ridderskapet och adeln 1857 nej, men hr Bildt sjelf svarar ja; man bör bygga, icke allenast vid Malmö och Göteborg, utan äfven söder om Stockholm förbi Södertelje, norr om Stockholm till Upsala, vid Falköping, vid Arvika och till. ett belopp af 30 millioner riksdaler! Då hr Bildt 1854 flerfaldiga gånger upprepar, sätt Göteborg tyckes, med blicken fästad på vår karta och på de förhållanden, som i afseende på vår handelsrörelse under en lång tid yppat Big, böra i första rummet ifrågakomma såsom ändpunkt för en stambana,, samt vidare, att man bör bygga den del af stamlinien mellan Göteborg och Stockholm, söm, utgående från Göteborg, utgör ett helt för sig,, så säger ridderskapet och adeln 1857: Då vi nu tagit Göteborg till utgångspunkt, så-låtom oss fortsätta vägen till Örebro, på det att denna väg, som kan anses utgöra ett helt för sig, må fullbordas. Hr Bildt 1857 åter säger: Nej! Stockholm miste med afseende på vårt försvar göräs till utgångspunkt, och om ett helt för sig här icke blifva fråga. Förgäfves invänder man: dels att 1854 kriget syntes hota; men att nu deremot det icke synes sannolikt att Ryssland, utarmadt af de sår det erhållit, skall under den aldra närmaste framtiden anfallla oss; dels att genom vägens fortsättande till Örebro, hvarifrån så väl sjökommunikation finnes med hufvudstaden, som jernväg till Köping, från hvilken stad åter ångbåtar på 5 å 6 timmar föra till Stockholm, det vestra och södra Sverges stridskrafter böra redan är 1860 kunna snabt transporteras till hufvudstadens försvar, hvilket icke skulle hafva kunnat ske genom -äntagande af statsutskottets förslag. Ridderskapet och adelns majoritet har icke desto mindre sträckt sin hand mot fäderneslandets fiender! Hvarföre ansågs icke 1854 hufvudstadens försvar förtjent af uppmärksamhet? Hvarföre motsatte hr Bildt sig då med så mycken ifver att Stockholm skulle tagas till utgångspunkt. Det är sant, att då var frågan att lägga vägen norr om Mälaren, ehuru icke i den af statsutskottet förordade, ur militärisk synpunkt absurda riktningen öster om Sigtunafjärden. u deremot var fråga cm att lägga vägen genom Södermanland ; men den omständighet, att hr Bildt der är jordegare, kan omöjligen hafva inverkat på hans militäriskå åsigter. Visst är emellertid, att dessa sedan 1854 hafva blifvit i väsentlig mån modifierade, och ett dennä omständighet icko kan bidraga till att för desamma ingifva förtroende. UTRIKES. Vi ha i dåg bekommit tidningar från Köpenbamn af den 13 dennes, Finska posten medförde tidningar från Helsingfors af den 11