Aftonbladet – 16 juli 1857, sida 2

medla mellan far och dotter, mellan det förflutna och det kommande... Ack, ni vet icke huru det är... olyckligare kunde jag vara, olyckligare ändå! Och huru då? frågade jag, ty jag insåg ingen möjlighet att få det sämre. Jo, ser ni, om jag hade en man utan hjerta, utan känsla, en platt egoist, då vore jag olyckligare än nu; ty då vore alla..mina mödor förgäfves.n Cecile teg några ögonblick och plockade på sin schal, liksom för att afleda uppmärksamheten. Detta. undföll icke. prosten, som gick fram och tillbaka på golfvet; ty han tänkte: Det der, stackars Cecile, träffade dig i bjertgropen.o Efter några ögonblicks tystnad återtog bon: Men, sade jag, ni står mellan två vulkaner. Åh ja, kan så vara,, svarade öfverstinnan; men i den dalen växa också herrliga.blommor. Vore de iskalla egoister, så vore der blott en kärräng med uselt starrgräs på... vore det bättre, kära Cecile? Här kan ett varmt bjerta göra något, och jag hoppas till Gud, att just denna. brytning skall göra oss godt och törena 0ss..; förut, Cecile, ha vi varit splittrade, ni vet det.n Jag reste, utan att träffa hvarken Amy eller öfversten; men sedan har jag ofria träffat dem. På begges panna hvilar väl ett moln; men öfversten har blifvit mindre frångtötande, Amy mindre äfventyrlig och öfverstinnan synes belåten och sade ej längesedan till mig; Det har gått så, som jag bad Gud om; det är bättre, vi äro lyckligare nu än förr, och vi känna hvarandra, som vi ej förut jorde. RN Och ni bar försonat? sade jag. Jag? Nej, Cecile lilla, det har olyckan, som böjer vårt stolta hjerta och kommer oss att söka en vän ;.. och hvar finna vi en sådan ?n R Jag förstår er, svarade jag, det finnes inen annan försoning än den, som utgår från försonsren sjelf... Det finnesintet annat evigt