Aftonbladet – 15 juli 1857, sida 3

vid hvilken ståndet på Nils Anderssons yrkande an: tog denna reservation såsom sitt beslut. RÄTTEGÅNGSoch POLISSAKEER. Uti poliskammearen hölls i förgår i närvaro af en mängd nyfikge åhörare ett polisförhör, som varsde sfrer 2:ne timmars tid och väckte mycken uppmärka het. Doktor Soldin hade, iåtit till poliskammaen ivkalla medicine doktorerna Nilsson, Ryding och Rossander, med yrkande om laga ansvar å dem för set de kl. !7,12 natten till sistl lördag skulle å Norrbro hefva groft förfördelat doktor Soldin, hvilson förolämpning doktora ansåg sig icke böra onäpst äta p-ssera. Hr Soldiss berätteise om förloppet ;pptog sammeanlagdt nära en timmas tid, och måste polismästaren Nyman, som höll förhöret, flera gåner uppmsna hr Soldin att hålla sig till saken ;ch i korthet göra omförloppet en berättelse som sunde vara begriplig. Hr Soldin berättade följande: Vid den uppgifona tiden hade ban, på väg åt staden, aasserat Norrbro, då fyra herrar stått i hörnet af :rottoiren invid Gustaf Adolfs torg. En af dem haie då högt yttrat: S2 der ; år doktor Soldin. Hr oldin bade då genast vändt tillbaka och frågat, vem som nämt hans namn, och uti hvad afsigt sålant skett, samt begärt få veta namnet på den perso, som fält yttrandet. Sedan doktor, Nilsson uppgifvit sitt namn, hade hr o!din fortsatt vägen framåt, men då han hört hånkratt och hvissting, hade han återvändt, hvarefter han enligt sitt påstående blifvit af? doktor Ryding nuffad för bröstet så att ban snafvat mot trottoren, samt förklarats vara vansinnig. Doktorn he42 tillsallat polis, och 2:ae kons aplar hade på 1ans tillsägelse uppfört de 3:ne doktorerne till povolisvaktkontoret vid Beridarebansgatan, men joursfvande öfserkonstepeln bade icke skrivit till sådans itgärder, som herr Soldin haft för afsigt att få vidsgna hvarföre af Soldin mot öfverkonsiapeln Samue!sson angifvelse är gjord för tjenstefel. Hr Soldin sppgaf vu. vidare; att de tilltalade missbrukat sitt ikarekall och att doktor Ryding yttrat under vägen 11? vaktkontoret, det Soldin vore berykted samt att van gjort sig förtjent af 25 prygel; och särskildt anmärktes mot doktor Nilsson att denne skulle en gåpg örut hafva i fruntimmerssällstap smädat doktor Saldin medelst att yttra, det Soldin endast vore en tycksökare. Doktorerna Nilsson, Ryding och Rossander bestridde till alla delar angifvelser, Nilsson under förxisrande att de! fälda yttrandet Se der går doktor Soldio, endast gjorts åt 2:ne af hans sällskap som cke kände Soldin; och hade icke ringaste avledning : revarit att dermed förolämpa. Doktorerna Rossanler och Ryding vidgingo att, de då Soldin andra z ngen återkom och började grälg, yttrat: kom låt oss gå, det är icke värdt att byts crd med em person, on bär sig åt som n galning, och hade de äfvec inne å vktkontoret, tili följd af Soldiss uppförande derstädes, inför polisöfverkonstapeln vidbållit enahanda påstående. Doktor Hammarström, hvilken under uppträdet vai: uti de tilltalades sällskap och af dostor Soldin olifvit åberopad som vittne, berättade följande: Såsom ferut är uppgifvet, yttrade doktor Nilsson, dock icke högljudt: Se der går doktor Soldin, hvarf.er Soldin, som vittnet förat icke känt, hastigt -äodt sig om och yrkat få veta namnet på den, hvilken nämt hans namn. Doktor Nilsson hade då appgifvit såväl karskter som namn, men hvarpå Soldia häftigt invändt: Ni kan icke vara promoverad, sfver ni bär eder så åt. Efier några ytterligare ardvexlingar hade d:r Soldin afligsnat sig, men ögon dblickligen återkommit och yttrat med hög röst: Fö,. står herrarne sve:ska, så skall jsg säga er hvad Anstand und Wärde vill säga,. Då d:r Rossander derpå invändt: Sådan: språk ken icke kallas för ren sveoska hade d:r Soldin blifvit ännu mera förbittrad och högljudd, ech dä sällskapet, för att komma ifrån honom, aflägsnat sig och begifvit sig fram åt Fredsgatsn, hade Soldin, som m:dföljt, enständigt velat hafva vittnet med sig, ehuru han haec sin hem25g åt staden. Hammarström hade flers gånger nader passerandet af Gustaf Adolfstorg uppmanat Soldia att gå hem vill sin bostad och icke genom högljudt skrik tillställd upptröde Då sällskapet anlände il posten vid Fredsgaten utanför prins Oscafs paats, bade posten af Soldin anbefallts att anhälls, Nilsson, Rossander och Rydisg samt uppteckna deres fåmn; men då han icke ofterkommit befsikjnsea, hade d:t Soldin med hög. röst ropat på polis, och från olika håll hadetvenne koöstaplar tillkommit, hvarefter, på Soldins uppmaning, samtlige medgifvit atv medfölja till vaktkontoret, för att uppgifva namn och således undvika större folksamling, än som redan genom Soldins höga skrik uppstått. Dit anlända, hade Soldin bli vit ännu högljuddare och uppför: sig så pockande ech befallande, att öfverkonstapeln aödgats låta utföra honom i yiterruminet, på det namnen å de af Soldin tilltalade kunde sntecknas. D:r Soldin hade då i vredesmod inslagit fönsterrutan 4 dörren till det inre rummet och yttrat att polisen hö!l med orostiftare,. Såväl d:r Hammarström som tapetseraremästaren Ådabl, hvilken äfvenledes hördes som vittne, förklarade att d:r Soldin skrikit och fört oljud, hvarjemte Ådah! intygade sanningsenligheten äf d:r Rydiog uppgift, att Soldin under vägen till vsktkontoret flera sånger fattat Ryding i armarne, och Ryding yitrat: Låt bli att nypgs.. Hr Ådahl hade observerat, att Ryding skjutit Soldin ifrån sig, men icke våldsamt, eburn Soldin dock förmärkts snafva. D:r Soldin bör jade åter att påstå, det han, hvad beträffar de tilltalade: beteende då polis tillkom, och dervid de föreställt sig vara de som blifvit förolåmpads,ej varsnät ett slikt förhåll nde annorsiädes än uti romanen Den vandrande judenv. D:r Ryding erkände, att han skjutit Soldin ifrån 18; men att hafva yttrat att Soldin vore beryktad, let påmiade han sig icke, och skulle, om så varit örbällsndet, icke dragit i be.änkande att sådant ersons. Målet enstår för flera vittnens hörande tills nästa Sreag kl. 2 e. m. ANDSORTSNYHETER.