sig helt annorlunds. Utån att behöfv önödigtvis miströsta, innebär dock detta el ovilkorlig fordran att gå omständligare til väga med undersökoingen, innan något be slut fattas, i fall man för öfrigt skulle hafv: lust att kosta ut så stora summor fir att vinns en besparing, som i sjelfva verket torde vars wvetydig nog, på sttti det föregående är visadt Emot jernbanans passerande förbi Riddar holmsbron bar avmärknving förut blifvit gjord avgående det svåra hinder, som detta skulle iörorsaka för passagen ti!k och ifrån Riddarholmen. Det erinrades nemligen, redan vd remissen af regeringens proposition, att denna rörelse, som är. en af de lifligaste och ange. lignaste inom hufvudstaden, dels för personer, som hafva ärenden i embetsverken, skolverken, pantlånekontoret och auktionsverken, d 1s för ssagerare och fraktgods till och ifrån de talrika ångfartygen, skulle blifva stängd en stor lel af dagen, i samma mån som trafiken tilltager och bantågens antal blifva flera. Dä icgsa vid en hbufvudstad, der dubbel bans måste finnas, troligen skulle gå eller komma ett par gänger för hvarje timma, och banan måste vara stängd några minuter innan tåget väntas, sart i fell detta skulle fördröja, nåzon gåog kanske en hel timms3, så skulle trafiken vara störd på ett sätt, som blefve nästan omöjligt att uthärda. De svar, som härpå blifvit gifna af hr öfverste Ericsons ingeniörer, lemna i vår tanke ett bevis på, huru föga ifven denna d.1 af planen var öfvertänkt innsn den framlades. Först yttrade nemligen br Kapten Nordenfelt på riddarhuset, att dot troligen vore öfverste Ericsons mening att leda jernbanan utmed vattenytan, för att lemna pz28sagen fri öfver bron. Sedermera, då det befans attutrymme härtill saknades mellan brohvalfvet och högsta vattenståndsytan, emedan det fordras 7 alnars höjd för jernbanståget med vagnarna, så har det föreslsgits, att låta banan följa zatans plan, och i stället anbringa trottoarer under bron med trappor upp och ned, för alla som gående passera till Riddarholmen och hafva packor att bära. En beqväm utväg, isauvuing! Och huru skulle man bete sig med alla transporter med åkdon till och ifrån ångfartygen? De fingo naturligtvis vänta! Frågas då, huruvida icke den stora o!ägenheten häraf måste uppföras i förslagets debet, till rabatt på det credit, som skulle ligga i den stora besparingen för transitofarten genom Stockbolm ? Men icke nog härmed. Samma olägenhet skulle äfven möta efter öfvergången till Norrmalm för alla dem, som passera till och ifrån Kungsholmen, både vid gamla och nya Kungenolmsbrogatan. Här blefve enda utvägen att ändra körvägarna och lägga dem under gatan i murade hvalf. Har man öfvervägt, hvilket besvär detta skall åstadkomma för transporterna, helst när flera fabriker med tiden uppväxa på Kungsholmen? Det blir dessutom icke alltid så lätt att vintertiden förekomma väta och svall-is i fördjupningen, samt kostsamt att ständigt hålla denna ren medelst upphuggning, då längden af de båda backar utför och uppför, som erfordrades att anlägga, måste, för att ej åstadkomma för stor lutning, eller ej öfver I på 30, blifva minst 400 alnar, böjden beräknad till. 7 alnar med hvalfvet och fyllningen. Det. torde ock kunna sättas i fråga, huruvida man har rätt att utan den mest trängande nöd lögga sådana hinder för den öfriga -jemförelsevis mångdubbelt större, ständiga rörelsen å några de mest besökta genomfarter i hufvudstaden, endast för att vinna en beqvämlighet för en jernbana, helst om :vinsten af den valda platsen för hbufvudbangården i alla fall är tvetydig. Öfver denna sistnämda fråga skola vi kunna : fatta oss helt kort, men dock, sågom vi hoppas, öfvertygande, uti en följande artikel, som skall blifva den sista i denna följd. EEE