AF C.M-st. -— I Mellan Stockholm ooh Libeok. Den 11, 12, och 13 Juni 1857: ikasom araberna anse det för en plikt att en säng I aitt lif vallförda till Mecca, är en stockholmare ej riktigt comme il faut, om han ej med ångfartyget Bore gjort en tur till Liibeck och sedan deriffån med jernvägsträng ilat åtminstone till Hamburg, om eJ kassan räckt till Paris. Ni bör således ej undra, om författaren till dessa rader skyndat att resa med -kapten Nylen till den gamla bansestadet, hvars rådmän förr i tiden voro så väldiga, att Teljes vidtberömde jemförelsevis voro idel småsaker. Vi voro 117 passagerare. Det var således tämligen trångt på däck till en början, men knapt var Landsort passeradt, förr än en bris brottades med stäfyen. , Damernas kinder började blekna. Ögonens eld förbyttes snart till ett liknöjdt vara eller icke vara, En och annan försökte väl hålla sig uppe, men omöjligt. Krinolinen hotade med en himmelsfärd. Det täcka könet försvann småningom under däck, der man lätt kan tänka sig dess öde, som jag icke vill beskrifva, ty det blefve ufan tvifvel deraf, som tysken säger, en Geschichte. Det blef emellertid utrymme Ombord. — Hvarföre skulle jag resa till Karlsbad ? suckade en gammal sjösjuk tant. Vi ba ju Ronneby i år bättre än alla brunnar i verlden ... Men Ronneby är ingen samlingsplats för stora verlden, och dessutom har den det stora felet att Vara — svensk, tänkte jag inom mig; Den lidande damen lemnade sedan däcket, nedförd fill sin hytt af en ung elegant herre. SK Den 12 Juni voro vi i Kalmar och den 13