Aftonbladet – 15 juli 1857, sida 2

Ganska vackert, sade friherrinnan. Mycket vackert! Får jag se? sade fru Klagelin, som liksom anade något möra. Här är manuskriptet, min lilla goda fru Klagelino, sade Aurora, och fratmlemnade papperet nigande. Hm, mygga! ja, det är för märkvärdigt, att berr agronomen kunde så i hast få ihop myggan och en örn; ja, det är att kunna passa ibop saker det, Tack, lilla söta fröken; ja säg, det är en konst det der versskrifvandet; dertill skall vara öfning, sä ger alltid Klagelin, som jag ofta bedt skrifva en liten predikobön; men sådant bar han inte haft tid att slå sig på, stackars Klagelin,s Ja, det är en bra vacker konst att kunna skrifva verso, sade friherrinnan; jag mins, att då jig gick i fru Du Blongets pension i Stockholm, fingo vi öfva oss att skrifva franska verser. Jag skref en gång en liten vers åt mamma, som riktigt rörde henne. Franskan uttrycker allra bäst den barnsliga naiveteten och oskulden.. å 7 Ja, franska språket är ändå ett herrligt språk, sade fru Klagelin, som ett eko. nJa, när jag var ung, så läste jag franska; och jag bade sådan fallenhet, sade mamsellen, men så kommo andra bestyr, och så afbröts alltibop; det är många anlag, som icke komma till utveckling. Fru Klagelins beteende hade haft en ganska afkylande verkan på de begge unga, som nu slogo sig tillsammans med Cecile cch hade rätt roligt, men dett först sedan de företagit en promenad i trädgården, öfverlemnande de tre fruarne att reda sig så godt de kunde. Agronomen var en menniska som ganska bastigt blef bekant, Det är en särskilt gåfva det också. Dertill fordras en öppenhet ilynnet, någonting trohjertadt, som hvar och en instinktlikt känner igen och som öfvar ett ovilkorligt inflytande på alla, äfven om de