Aftonbladet – 14 juli 1857, sida 2

anlag.att slumra in just när fru: Klagelin ansträngde: sig stt vara som mest underhållande. Det var denna ömsesidiga känsla, som gjorde att fru Klagelin alltidsatter möte ;med några gockenboer och att prostinnar oupphörligen tänkte: HerreGud! om någon, ville komma och aflösa mig. Cecile var alldeles oduglig: dertillsöck ännu mera otjenlig att underhöälla samtalet, än hon sjelf var. Jakobinas kunde vara bra att taga till, emedan samtalen vanligenirörde frågor, som gåfvoanledning att framkomma med moralsentenser. : Dessom nu kommo voro baronens. med sitt främmande, den nykomne -agronomen, . Då dessa inbjödos i trädgården ochsvägerskan fru fältkamrerskan Frykner presenterades, gick allt ganska bra för sig. Baronen var mycket upprymd för dagen; han talade; om åkerbruk, jernmarknaden och. tusende andra ting, och friherrinnan, tog plats långt upp. pågrässoffan, sägande : Det är fasligt varmt i dag. Herr skapet har inte så ondt af myggor, som vi på Stensön; och dermed var samtalet i gång,angående myggor. Fru Klagelin hade blifvit alldeles fasligt myggstucken en gång; helå ansigtet, hade svulnat upp, och; hon trodde nästan sjelf att hon skalle få ros-i ansigtet, men det hjelptes-med cerat. Cesile till och med hade mycken afsky för myggmusik om nätterna och afmålade ett sådant tillfälle, och prostinnan hade aldrig på Åbro sett så mycket myggor som på några andra ställen. Aurora hade tagit plats ej låhgt derifrån, för att ej komma ur fru Klagelins ögonsigte, hvilket kunde vara mindre bra, och den der agronomen satt ej långt ifrån henne, med en nål disaekerande-en nn tr att visa hennes bygnad. Och vi tala ju icke om myggorna, s3å5 Aurora satiriskt, då. fru Klogelin: aldrig ville släppa -ämnet, äfvensedan det: var ut