Aftonbladet – 13 juli 1857, sida 2

gubben konsertmästaren och vördar honom som en far... Friherrinnan sade också häromdagen, att han hade en hög bildning och djupa kunskaper nästan i allting; han känner igen och vet namn på alla blommor och kan göra märkbläck, ja riktigt lika bra som apotekaren. Det är fasligt, de ta en riksdaler för en sats med lut till, jag fick lof att köpa hem, då jag skulle märka gubbens linne; men precist lika bra hade konsertmästaren gjort, och det kostade visst inte mer än aderton skilling, och friherrinnan visade mig en hel hop, som var svartare och bättre än det; som användes på min gubbes linne.o Det der är likt Jonsson, hviskade Cecile till prostinnan; ban kunde också allting och hade mycket böcker. Jonsson? Magister Jonsson? inföll fru Klagelin. Känner fru fältkamrerskan magister Jonsson ? Ja, något. Det måtte varit en besynnerlig -menniska; han var magister och hade, som Klagelin ng kunnat bli prest när som helst och räkna tio år för bara graden. Tre år, lilla du, hä hä, tio vore allt för ändå, anmärkte komministern. a, lika godt, återtog frun, som icke tålte anmärkningar, njäg lika godt, prest hade han kunnat bli; men blef i stället bara klockare eller orgelnist, som det också heter. Det var en underlig karl, Men är ändå brödfödd som en Herrans tjenare. Det var hans lycka, att hans hustru hade penningar med sig. Ja, jag kände både benne och den der friherrinnan, hennes syster... Hvad de syskonen voro olika! Ja, de måtte ha varit det; men så lör magistern varit en elak menniska, så att hon, stackarn, Var riktigt förtryckt; men blef