Aftonbladet – 11 juli 1857, sida 1

ar den mosKOVillska herrssareiewyijen, hvuka fordom sällan och då nästan utan all pomp och ståt lemnade Petersburg, uti en orolig rörelse, och deras kricgflacksnde utmärkes genom-en storartad prakt och en talsik svit. Man skulle kunna föreställa sig, att de nu likasom känna sigibefriade utur det jernok, som den aflidne kejsaren lade icke allenast på sitt land, utan äfven p3 sia familj, och att de nu vilja taga sin! skada igen för den tid de under långa år förlorat i Nevapalatsens praktfulla. enformighet. I synnerhet är enkekejsarinnan ständigt på resande fot, och kostnaderna för hennes Du :pågåends sommarutflykter lära uppgå till eh million thaler i månaden! Mest sysselsätter naturligtvis kejsar Alexanders resa i Tyskland konjekturalpolitikernas inbillningskraft. Hens möte med kejsar Napoleon, ömsom tillkännagifvet, ömsom förnekadt, ger, redan innan det blifvit förverkligadt, upphof åt en störtflod af rykten och låter dem späda sig öfver den tyska och utländska pressera för närvarande torra sandfält. Man,granskår äfven med uppmärksamhet det mottagande rycke kejsaren röner i särskilta trakterj af Tysklard. Hamburgarnss Vivat! samt illuminationerna af Jungfernstieg och Alsterbagsinen hafva till en viss grad. väckt förvåning... Om man eriorer sig det djupa agg, som under det sista Öörientsliska kriget var rådande i hela Tyskland mot Ryssland, och som till och med åter gjorde kejsar Napoleon opppulär, derföre att den allmänna meningen begkylde honom att för hastugt samt för för gollt pris för Ryssland-hafva afslutit fred; beidnar man å and:a sidan, att det ännu återsår för kejsar Alexander II att förverkliga dej förmenta lötena vid hans tillträdande af regeringen, om HKvilka alla länders ryssvänliga tidningar baft så mycket att förtälja, så tränger sig ånyo den öfvertygelsen på en, då mån ser den bi:dade och obildade mobbens i hahsestaden vid Elbe servila manifestationer, att de samlade massorna vid åsynen af krönta hufvuden utbrista i skrän, ofta utan någon måning, för att utmärka sin närvaro (pour faire acie de presence), utan att man är beräjtigad stt tillägga det toma skriket någon betydelse. Och om blott ett par tjenstfärdiga eller betalande personer illuminera, så följa de öfriga efter likasom fåren. ler skulle måhända den nyligen i Rysslagd kunsgjorda, något nedsatta tulltariffen kunnat i så hög grad väcka det fribåndlande Hamburgs förtjusning? I det fallet hade de hanseatiska hurraropen varit af en tämligen egennyttig och kommersiel natur och följaktligen föga egnade att smeka det kejserliga örå, för hvilket de voro ämnade, Härmed må nu förhålla sig huru som helst, såj hafva ,studenterna i Göttingen gitvit den hannoverska polisen och de hamburgska skrikfalsarne och illuminationsfjeskarne efterdöme af! måtta, värdig bållning, jag vore frestad att säga anständighet. Då nemligen senatorn för palisen i Göttirgen inbjöd Apollosönerna vid Georgia Augusta att vid kejsarens ankomst bilda festlig hay, var det ingen bland dem, sont ville efterkomma uppianingen. Viveta ej; huruvida det är sant, bvad som påstås, att de tyska studenterna blifvit konservativa: Emellertid har denna händelse i Göttingen vigt, att man ävnu ej. lyckats göra dem ryskt sinnade: Karakteristiekt är, att sedan saken misslyckats -öch åstadkommit larm i fidningarne, lät polisdirektören i Göttingen, Riemerscbneider, på grund af förbundslagen, uti ett liberalt bannoyeiskt blad införa ett beriktigande af. innehåll, att. polisstyrelsen icke framstält. någon sådan önskan till .s-:denterna. Men studenterna offentliggjorde genast den skrifvelse, hvaruti-uppmaningen blifvit gjord, och hvilken var undertecknad: Riemenschneider, senator för polisens. Det visade mig: således, att. sjelfva faktum. egde sin fullkomliga riktighet, men ått uppmaningen icke utgått från poliedirektören, utan från Spolissenatoro,, hvilken i denna egenskap.bar att skaffa med universitetet och som begagnat stadens sigil. Af denna biomständighets begagnade. sig .mannen för att framkomma med ett vberiktigande, hvaraf. resultatet blef, att ban offentligen beslogs med osanning. För att nu återkomma till fursteresorna, så förorsakar äfven konungens af Preussen till i morgon den 7 Jwi utsatta resa till Wien diplomaterna och nyhetskrämarne mycket hufvudbry. (Konungen begifver sig dit från den böhmiska badorten Teplitz, der drottningen. befinner. sig; efter fulländad badkur-i Marienbad ämnar han på en dag besöka henne der) Detta besök, hvars yttre officiella motiv är besvarandet af det besök, som: kejsåren af Österike för två år sedan gjorde i Berlin, har man yelat ställa i samband med den. holsteinska. frågan, och detär i sjelfva verket icke omöjligt, .att äfven denna angelägenhet kommer att på slottet i Wien afhandlas mellan de båda makterna. Men den utgör dock ej enda motivet för resan. Man tror. sig nemligen inom den diplomatiska -verlden veta, att Preussen icke slagit ur hågen sin tyska önskan att återupprätta 1815 -årsheliga allians.s-Det bar uti de inflytelserika kretsarne i Berlin städse gjort. ett pinsamt intryck, att Frankrike. stälde sig .väl med Ryssland, men ännu mera, att mellan Österrike och Ryssland herrskadeen spänning, som hotade göra ett-ansenligt afbräck uti den sedan 1850 mycket lofsjuvgna solidariteten af de konservativa intressena. Före orientaliska kriget: bade man vant sig att betrakta Frankrike såsöm isoleradt, men nu hafva förhållandeha förändrat sig till motsatsen. Tuileriekabinettet har öfverallt haft sin hand med i spelet, men: deremot en isolerad ställning innehafts af Österrike, som visserligen rönt mycken fientlighet, men likväl betraktats såsom en gemensam motståndare mo revolutionen! Nyligen. har också den för Preussen ganska förödmjukande utgången af Neufchåtelaffären bidragit att öka den hemliga motviljan för valkejsaren Napoleon. Ryesland har dessutom gjort sig mycket mera möda att vinna Frankrikes tillgifvenhet än Prenssens. Kvars ooda tistster det