Aftonbladet – 10 juli 1857, sida 2

betraktelse öfver stora och lilla flottan; der ligga några slopade skrof förtöjda, och midt öfver repareras galörskjulen; ångfartyget Californien med däckade lastpråmar kilar förbi — det blir för ett ögonblick tyst i laget — ändtligen se vi oss vid målet, herr vaktmästaren Forsbergs privilegierade landningsbrygga för kullbåtfarten till Kongl. Djurgården! det låter något. Onekligen förtjente denna plats ett qväde. Men betrakta nu först terrängen. Märk; detta är dock den enda drägliga landtWingsplats till den skönaste park i verlden, K. Djurgården! Vid broändanh, der den s. k. kinesiska muren slutar, hvars 4 med Skeppsholms kyrkogård och galerskjul äro inhägnade, se vi ett å högröd stenfot placeradt gult vakttorn, innanför hvilket å en slags balkong eu kronobåtsman på post möter våra blickar. Viker är för öfrigt den ruskigaste skräpvrå man kan tänka sig, — der i hörnet leder en förpestande kanal all orenlighet från Djurgårdsstaden; der innanför planket har qvarteret Alkärrets innebyggare sina soplårar och andra upplag; der nedanför den skrofliga klippan, krönt af brädstaplar, har arbetsfolket sina små icitempel — ja, en svensk patriot och ungdomsfrisk upsaliensare tillika fälde ej längesedan i en säll stand tårar öfver den äll uppräknad depotsamling bevakande båtsmanspost, såsom varande en ögonskenlig representant af den svenska statslyzen.. — Men vi taga oss en pris af bättre blandning och medgifva, att there is some thing rotten in the state of — Djurgården. Nu äro vi uppe och skynda med blandade känslor förbi å ena sidan ett fult, i vågor sig böjande plank, å den andra ett dalkullehögqvarter, hvaratanför som signalflaggor svaja ett dussin röda sockor med ombrerade hälar; den brygga, som här leder fram öfver alkärrsgrunden upp till vägen, förtydligar begreppet om bondens trampande öfver klaveret: hvarje brädstump formerar en tangent, och vid slutet af skalan se vi tvenne höga stolpar med taflor alldeles lika dem, som vårtiden utställas till varning för svag is. Om konung Carl Johan, som gjorde sä mycket för denna sin älsklingspark, kunnat ana, på hvilka vägar den oändligt största delen af kungastadens både invånare och gäster tvingas att färdas in på hans kära Djurgård — skulle det öfverklagade förhållandet längesedan varit ändradt. Om konung Oscar skulle erhålla kännedom om beskaffenheten af inträdet till hans Djurgård, via Skeppsholmen och Allmänna gränd m. m. — olägenheterna skulle säkerligen snart blifva afhjelpta.