Aftonbladet – 9 juli 1857, sida 2

nn RER a från öfverstens rum; dörren flög upp — def var Amy med de rika, svarta lockarne flyt I gande kring halsen, som med stirrande ögon e I och krampaktigt utsträckta armar störtade , I förbi mig, utan att märka mig, ut genom dör. I ren, uppför trappan och till sitt rum, Hvad t var det? tänkte jag, är det glädje — hvad är I det? . ; Jag skyndade efter; men då Jag kom upp till öfversta trappsteget, tyckte jag att jag svindlade.. Jag kom nu ihåg, jag stödde mig mot ledstången — nu — nu började det klarna, det var pingstdagen, jag hade ju sjelf varit i sockenkyrkan på förmiddagen och gett liljor pryda hvarje pipa i ljuskronorna. Det var pingstdagen som hon alltid ansåg så ominön, den då hon fick se bilden och alltid återsåg henne, som hon påstod, Äntligen sansade jag mig, fattade mod och fortsatte min Vandring; men dörrn var stängd — jag lyssnade — icke ett ljud — jag knacka. de, först sakta, sedan hårdare; men allt förblef tyst. Rörde hon sig derinne eller icke? Hon kunde gå sakta och ljudlöst; nej, nej. Antligen tyckte jag att någon rörde sig i andr våningen och ro ade: kom hit! kom hit! Tackar ödmjukast, vi ärå i närheteny, hör. deg en röst från de täta häckarne, der prosten och hans hustru och dotter afhörde Cecileg berättelse, och i samma stund uppenbarade sig fru Klagelin med man och två sina döttrar. (Forts, följer.) EES — Den största silfverlast, som någonsin gått i ett skepp, var sannolikt den, som afgick den 20 Juni med ångskeppet Peru från Southampton till Orienten, Silfverfrakten vägde 480 skeppund, fördes å jernvågen från London på 17 vagnar, och var värd 15 milioner rdr svenskt banko. Vinsten på silfver, som utöres till Asien, beräknas uppgå till 25 procent,