Aftonbladet – 9 juli 1857, sida 2

utsedda hinder intratla, skall: vara färdig 1 September månad. Näringskomiten n:o 2 har till odelsthinget afgifvit förslag om konsulatafgifternas nedsättande till hälften. Samma komitå har tillstyrkt bifall till den kongl. propositionen om anläggning af en köpstad vid Gjövik. Kärläkaren vid soplandske ridende Jeegercorps, J. E. de Besch har blifvit utnämd till kongl. lifmedikus. UTRIKES. Vi hafva i dag mottagit utländsk post, som medförde tidningar från London af den 1, Paris och Brissel af den 2 samt Berlin och Hamburg af den 3 dennes. FRANKRIKE. Kejsaren berättas lefva ganska indraget i Plombieres. Några främmande personer mottagas ej på hofvet. . Regeringsgöromålen taga blott i ringa grad kejsarens tid i anspråk. Hans helsotillstånd skall vara tillfredsställande. Kejsarinnan och den kejserlige prinsen vistas i S:t Cloud. Efter valen hafva sju märer blifvit afsatta. Förslaget att förflytta straffkolonien från Cayenne till Nya Caledonien har, såsom bekant är, blifvit af regeringen förkastadt. Man erfar nu, att ett bolag, med Port Natals grundläggare, engelsmannen Byrne i spetsen, bildats för att kolonisera ön. Franska regeringen bar på vissa vilkor åt detta bolag upplåtit två tredjedelar af ön, med rättighet att under 21 år tullfritt till Frankrike införa alla kolonialprodukter, såsom kaffe, socker m. m., som frambringas på ön. Grefve Morny har blifvit utnämd till president i lägstiftande kåren. Det berättas, att han skall från Petersburg hafva medfört förslag till ett litterärt fördrag mellan Frankrike och Ryssland. ENGLAND. En af lord Ellenborough i öfverbuset den 1 dennes framstäld interpellation med anledning af händelserna i Ostindien besvarades följande dagen å regeringens vägnar af Jord Granville, som medgaf, att ställningen i Indien visserligen vore betänklig, men likväl trodde, att lord Ellenboroughs anmärkningar vore egnade att ingifva engelska folket liflig och onödig oro. Att fel begåtts i Mirut;tycktes väl vara klart af de senaste -underrättelserna, men regeringen ansåg billigheten fordra, att man uppsköte sitt omdöme derom, till dess närmare underrättelser ankommit. Då man har att göra med infödda trupper, bland hvilka en dålig anda råder, låge svårigheten deruti, att man icke vet, hvilken grad jäsningen uppnått, och hvarest det är att förutse, att den skall komma till utbrott. Ännu tills för helt kort tid sedan hade regeringen af öfverstarne för de infödda indiska regementena mottagit de bestämdaste försäkringar om deras truppers lojalitet och om Am vada anda. som skulle råda ibland dem. des med fullkomlig tillförsigt, att general Anson skulle med de honom till buds stående stridskrafterna lyckas qväsa rebellerna Beträffande de förstärkningar, som komma att sändas till Ostindien, tillkännagaf lorden, att redan före de senaste underrättelsernas ankomst 10,000 man och derefter ytterligare 4 regementen blifvit beordrade att inskeppa sig it. eneralguvernören i Indien hade vidtagit alla möjliga försigtighetsåtgärder samt gjort allt hvad som stod i Rs makt, för att göra de disponibla trupperna så tjenstbara som möjligt. Efter Persiska krigets slut hade samtliga i Buschir befintliga europeiska trupper begifvit sig derifrån, och tre till Bombay an. komna regementen hade inom otroligt kort : tid ilat till Kalkutta. Lorden hade den 2 denek AN ett privatbref från lord Canning, j vilket vore i Hög grad egnadt att ingifva reseringen. godt mod. Gensralguvernören ytrar bland annat, att han icke nog högt kunde Ippskatta lyckan att på de tre vigtigaste platerna hafva tre sådana män som sir H, Lavrence, sir J. Lawrence och hr Colvin. I fseende på fondernas ställning anmärkte lord iranville såsom ett godt tecken, att under let att dessa i England genast efter underättelsernas ankomst fallit, hade deremot både Kalkutta och Bombay statspapperen oföränradt hållit sig på samma ståndpunkt. Uti underhuset besvarade presidenten för stindiska byrån hr Vernon Smith en interellation af hr Disraeli rörande de ostindiska roligheterna. Efter att hafva omnämt, att 41,000. europeiska. trupper ofördröjligen skulle gå till Ostindien, uttryckte han den föroppningen, att underhuset icke skulle föreälla sig faran större; än hon verkligen är, rföre att man beslutit afsända dessa trupj af Tr. Det vore blott en försigtighetsåtgärd N ot möjliga faror. Han ansåg det öslindiska ket icke vara i någon fara; Delhis läge SR sliten bedrar vh Enda oo at ES eng Eee mm