Aftonbladet – 8 juli 1857, sida 3

passif, göra intet annat än tänka sin paryr, då hon är ung, och på sin på Heb, då hon blir gammal, och således hela lifvet igenom vara egoist blott med olika sträfvanien. Jag tror deremot att qvinnan också är till för att verka utom sig, men dock icke på brandstegar eller i bataljer, icke en gån vid dombordet eller som länsman; men ndå återstår mycket som bon kan och äfven bör, DG a han, om försynen nekar e a a sin egentliga pl d Gud henne Stviskde.s gentligs .plate, den ed tee och hvilken plats då?, frågade JacoJo, som maka och mor; det är henne; spertlige mål. Familjen är det rike, jon det Sp te ane i arf. Blir hon arflös — och et är ofta konveniensen, som stjäl bort arfvet — nå väl, då kan hon eröfra sig ett annat inom konsten eller vetenskapen, och bör ej hindras att göra det.x Jaså, jaså; de ogifta äro således öfverlemnade åt sitt öde, smackade Jacobina riktigt förargad. Öde? Lilla Jacobina, det finnes en för. syn, men icke något öden, smålog prosten Men ser du, för att klara upp begreppet, så är det med nödvändigheten att gifva qvin nan en bättre uppfostran och förmåga af sjelf. ständig: tanke alldeles som med nödvändig. neten för hvarje medborgare att öfva sig at bära vapen. Flickanser du; är välicke äm nad att ställa sig i en kateder eller slå sig på vetenskaper, lika litet soma bonden att gå u i krig. Begge behöfvas bättre derhemma: men begge böra kunna, om det så behöfs, gåuti striden, om de ej äro lyckliga nog at få vara hvad de egentligen äro. Jaha, det der Färklyfveriet förstår Jag 10. ken, inföll Jacobina stött. Jag tänker i all nfaldighet och kan icke lägga utde tankar