Aftonbladet – 8 juli 1857, sida 2

Komvin, gossen, sade öfversten; du är er rask gosse, du skall sitta i ex mjuk stol: och dricka ett glas vin, så blir det välbra igen. Öfversten yttrade detta i en för oss alla ovan: lig ton; det tycktes som hans lynne icke glänste fram tydligare eller bättre; än när något ovanligt, var: å färde: Tacky; nådig hans nådls sade gossen ock satte sig iden erbjudna emman; sÅhy det: är så mjökt som att ligga på ett segel, när det äl god vind.p Han fick vin. Är du matt? : Nej bevars, bara lite trött och så en smula dufven efter fallet; rännan skilde sig då jag var midt uppe på väggen, och så burdus i backen, men ändå midt i en roseiibuske eller hvad det var, som stod på en graf. Det räd-dade nog armar och ben på 2 den gången. Men hvart tog kamraten vägen? Jo, han kommer snart. Hvad heter du?x Ernst Wilhelm, bästa herre! Min morfar var torriväktare här i staden och min mormör lefver ännu; tackvare den dugtiga kamraten, som räddade henne.n Ja såln Hoj! nu är jag rask igenn, sade gossen och reste sig upp till hela sin längd. Man kan ibland bli som en trasa. Jag måtte se ut, jag Hetta var verkligen händelsen. Han var alldeles svart i ansigtet och om händerna och begärde att få gå ut för att göra sig htet snyggare. Detta beviljades, och inom några minuter kom Ernst Wilhelm med raska steg, fastän han baltade något till följd af fallet. Han var nu helt annorlunda; Det var ett öpt och ärligt ansigte, nästan svartblå ögon, beskuggade af ett par vackra ögonbryn, friska kinder, röda läppar och en panna, som på en fläck var hvit, men för öfrigt, likasom den