Aftonbladet – 7 juli 1857, sida 3

RÄTTEGÅNGSoch POLISSAKER. Tryckfrihetsåtal mot Aftonbladet. Sedan riksdagsfullmsktigen i Bondeståndet Ols Månsson från Skåne med anledning äf en artikel i Aftonbladet n:r 132 för den 11 sistlidne Juni hos justitiekansleren begärt åtal mot detta blsds ansvarige utgifvare rektor P. E. Svedbom med yrkande af answar enligt tryckfrihetsförordningens 3, mom. 6, 1: och 12, sf hvilka det första bestämmer straff för smädliga uttryck om riksens ständer eller någon af deras fördelningar, och de båda senare för äreröriga angripelser mot enskilt man samt lögnaktiga uppgifter oc vrängda framställningar till allmänbetens förvillande, men justitiekatislern icke funnit skäl at: : anlednins af denna begäran sträcka sin embet-åtgärd längre än att förordna allmän åklagare att anställa åtal med yrkahde af ansvar enligt det förstnämda 6:te momentet (för smädliga uttryck om riksens ständer eller deras fördelningar), förekom detta af stadsfiskalen Mellbin å tjenstens vägnar instämda och sistlidne tisdag i avseende till svarandens frånvaro på en angelägen resa uppskjutna mål i dag vid rådhusrättens sjette afdelning. Under tiden sedan sista rättegångsdagea hade Ola Månsson numera ti!lika såsom enskilt målsegande begärt och erhållit särskilt stämning ä Aftonbladets utgifvare med yrkande af ansvar jemväl enligt ofvannämde 11:te och 12:te momenter af tryckfrihetsförordningens 4 3, och äfven detta mål var utsatt att i dag för första gången förekomma. Såväl svaranden som de båda kärande, stedsfiskalen, borgmästaren Mellbin och riksdagsfullmäktigen Ola Månsson, voro personliger närvarande. Sedan ordföranden, rådman Alexandersson, uppläst protokollet rörande målets uppskjutande förra rättegångsdagen, den åtalade ariikeln i Aftonbladet p:r 132, och den skrifvelse till justitiekansleren, hvarigenom Ola Månsson hade begärt åtalets anställande genom allmänna åklsgeremakten; tillkännsgaf han, huroledes Ola Månsson nu äfven för egen del uttagit stämniog, hvarvid Ola Månsson förklarat sig öfverlemn åt rätten att låta båda målen behandlas i ett-sammanhang, och tillsporde de båda kärande, om de bade något ytterligare att anföra utsfver stäm ningarnes innebäll. Siadsfiskalen ioskränkte sig att utan vidare utveckling hänvisa till stämningen. Ola Månsson, likaledes tillspord rörande det at honom instämda målet, upptog. p:r 132 af Aftonsladet ur fickan och sökte genom uppläsande af några ur sitt semmznheang ryckta siällen uti den åtalade artikeln amt genom deras vidare utläggning och deraf dragna slatsatser bevisa åtaleis befogenhet. De uttryck i den ifrågavarande artikeln, vid hvilka: han dervid egentligen fästade sig, voro de angående) Ola Månssons oförtrutenhet att för den sak han åtagit I sig att såsom :handtlangare bedrifva, begagna alla: möjliga knep och koostgrepp; åberopandet af ett il bondeståndet dagen förut faäldt yttrande att det tyckes, som skulle ett par ledamöter af: detta stånd ha tagit heia jernvägsnätet och statsskuldssystemet på entreprenad; det yttrade beklagandet, om bonde ståndet skulle blifva döft för hvad dess mest erfarbe, bepröfvade och frisinnade ledamöter yttra, för I: att i stället lyssna till opålitliga och -lycksökande vinglares sirensånger, hvilka sistnämda uttryck Ola Månsson ansåg hänsyfta på sig; äfvensom uppgiften, att han en afton, under det ståndens gemensamma öfverlägs ningar i jernvägsfrågan pågingo på riddarbuset, haft en sexa för ett antal ledamöter af bondeståndet, hvilket han Helt och hållet bestred. Derjemte öfverlemnade Ola Månsson till rätten etttranssumt af å. protokollet för bondeståndets öfverläggning den 10 sist. Juni; och slutiigen framdrog han ännu en numer af A.B: (n:r 135) och ville äfven, genom uppläsande af ett stycke derur,; om huru det numera inom bondeståndet bildat sig ett parti, icke för regeringen och öfverste Erieson, utan egentligen för riksdagsmannen Ola Månsson från Skåne m, m. styrka, att Aftonbladet ännu ytterligare forifarit i smädelser och lögnaktiga uppgifter till allmänhetens förvillande rörande hans persona och förhållande såsom riksdagsman. Då svaranden rektor Svedbom härefter fick ordet, förklarade han sig i afseende på det af allmänna sklagaren väckta åtalet icke anse det erforderligt att f ingå i något vidlyfiigare :varomål, men bestred behandlandet af det senare af Ola Månsson väckta åtaI tet i sammanbang med det förra, genom följande , vill protokollet afgifna yttrande: Den artikel, som förekommer i Aftonbladet n:r 132, sid. 2, sp. 1 och 2, börjande med orden: De, om hade tillfälle att öfvervara bondeståndets förhandlingar i går afton o. s. v., har mot mig såsom uotgifvare af nämde tidning föravledt 2:0e särskilta åtal, båda framkallade af riksdagsfullmäktigen i bonleståndet Ola Månsson. Det ena af dessa, väckt af ten allmänna åklagaren, i följd af hr justitiekanslerns på Ola Månssons begäran meddelade förordnande, yrkar ansvar för nämde artikel enligt tryckfrihets-; , förordningens 3, mom. 6, samt 4, mom. 7; det, andra, väckt af Ola Månsson såsom enskilt målsgande, yrkar ansvar för samma artikel enligt tryckfrihetsförordningens 6 3; mom: 11 och 12. Då det förra af dessa åtal, rörande hvilket jag sistlidne tisdag af en angeltgen resa hindrades att personligen afgifva svaromål; endast sätter i fråga ansvar ebligt det moment af tryckfrilietsförordningen, ! h som stadgar straff för smädliga uttryck om Riksens Ständer eller någon af deras Fördelningar, men den py urågavarande artikeln, låogt ifrån ati innebålla nåh 3ot enda utryck, som srimlgtvis skulle kunna tydas 4som förnärmande för rfiksens ständer eller någon deras fördelning, vare sig stånd: eller utskort, fastmera, endast åsyfiår att om en enskilt persons hand-, M lingssätt såsom ri sdagsman uttala ett ogillande omii. döme — ett omdöme, somi dessutom, redan innan det : af Aftönbladet uttalades, var tämligen stadgadt både I bland riksdagsmån i sllmänhet och särskilt inom det : riksståtid samme pzrson tillhör, — så anser jag mig, ! fullkomligt irygg i medvetandet atticke genom detta : omdöme hafva brustit i den aktning, som jag är . skyldig rikets stävder och deras fördelningar, likasom äfven hvarje värdig utöfning af riksdagsmannens höga p sall, icke höfga anledning att i afseende på nämde åtal iDgå i något vidare svaromål, än att i allo be4. strida dess..befogenhet. Så framt icke således all-P männpa åklagaren finner skälvatt ytterligare, än som Li ati den mig meddelade stämningen skett, utveckla och styrka sina påståenden, då jog förbehåller mig ;ppen talan för deras besva-ande, om anledning derill förekommer, får jag derföre för min del athälla, ut val Ju förr desto hellreoch helst genast; nå Se öretsgas till den jury, som skall afgöra, om den. Sc frågavarande artikeln bör anses brotislig fter det 120 f allmänna åklagaren åberopade Isgiumitt, och af !3 vars rättskänsla och samvetsgränna pröfniog jag Då sed ful tillförsigi väntar ett frikännande domslut. a Då det andra åtalet blifvit sedermera anstäldt af ig la Månsson såsom enskilt. målsegande samt åberopar öD ndra lagrum och ssledes, eburu angående samma MM rtikel; är af helt annan beskafferhet än ret förra, f0! ir jag, de!s på den grund, att mina vederparter äro til lika Personer, hvilka följaktuligen hvar för. sig böra på se Jurymän för de olika målen, dels red stöd af Po ryckfrihetsförordningens 5 mora. 15, som stadgar, tt tryckfrihetsmäl skola vid alls tillfällen, då fråga unde uppstå om flera olika brotts bestraffning, särkilt behandlass, för min del bestrida det sf O!a lånsson föreslagna behandlandet af detta mål i-ett ge ammarhang med det förra, hvarigenom endast onöig tidsutdrägt äfven i det förra målets afgörande för kulle förorsakas., ; Svaranden slutsde med begäran. om skriftligt del-go ifvande såväl af7stämningen uti det nya af Ola tul lånssonväckta ; åtalet som af dennes i dag afifna yttrande, ä vensom om 14 dagars nstånd med föl varomåls afsafvande i detta senare mål, förklarande be ig icke hafva anledning att nu rörande detsamma 0 SER ES Tan lar