Aftonbladet – 7 juli 1857, sida 2

och de rykande ruinerna, som äro mina förata minnen. Jag skyndade upp och in i Amys rum. En hel hög maskeraddrägter voro kastade om hvarandra på golfvet; det syntes som Amy utvalt. en, för att blanda sig ifolkbvimlet. I förskräckelsen skyndade jag ner; der voro alla i rörelse. Hvar är Amy ? frågade öfverstinnan aningsfull. Är hon ej här? Nej; ja, Cecile skall få se, att hon är ute vid branden. Och då förklädd till .matrosgosse; hon sjöng en matrossång der inne, och maskeraddrägterna ligga framme. Olyckliga, hvad tänker du på? Jag måste tala vid Ferdinand! Denne mötte henne i dörren. På hans bleka ansigte sågs ej .ett enda drag af förskräckelse eller oro: : Ferdinand ! . sade. öfverstinnan, Amy har smugit sig ut. ; Hon har icke smugit, hon släpptes ut af mig,; yttrade öfversten torrt. Men huru skall det gå?x Bra.. Amy är ute och har nog hjertat på rätta stället. Men en bjelke kunde ju krossa henne — en skorsten, folkträngseln .. . Öfversten smålog. Nå, sade han, kan väl en fröken von Rauch dö ädlare än under det hon räddar sina likar ? Öfverstinnan teg, ty hon var van att få göra det. . ; ; Betjeningen visste intet; för dem sade öfverstinnan, att fröken blifvit sjuk af förskräckelse och var på sitt rum. Stackars öfverstinna! hon ville bevara skenet. Pihlgren sändes ut för att kunskapa,