Aftonbladet – 7 juli 1857, sida 2

förut, lyda förnuftet och vara sla?, lyda in stinkten och vara fri, Nej, Ceoile, jag är oc! blir den jag har varit. God natt med dig. Genom väggen hörde jag inifrån mitt run huru hön gick fram och äter i sitt, ömson stannade, ömsom rörde sig hastigare, unde det att hon deklamerade något, jag kunde e höra hvad. I ett nu hörde jag ett doft fall allt var tyst. Jag blef orolig, jag smög mig sakta u till hennes kammardörr för att lyssna. Jag börde intet. Då öppnade jag dörren och såg Amy knäböjd vid en stol, med pannan hvi lande .mot stoldynan, och: den :svanhvita hal. sen bar. Hur är det, Amy? är ni sjuk? Flickan sprap upp. Hvarföre kommer du? hvad vill du mig? låt mig dö i frid — hug. get — Jag väntade hugget.o pHvad, Amy? Saka art Jaså, det är Cecilen, började hon likas som vaknad ur en dröm, det är ingen ting — .jag var blott Maria Stuart en hiten stund — jag har nyss läst hennes afrättning, jag repeterade scenen och föll ner för att rätt tydligt känna huru en bila sväfvade öfver mitt oskyldiga hufvud. Att dö så der, klädd i sammet, omgifven af sina få vänner, med ett namn, som. måste fortlefva så länge historien ej är-stum — ha, det är ändå en död som duger — något annat än att ligga i en paulun och dö, som millioner andra dö, för att genast glömmas — godnatt med dig, Cecile — nu skola vi sofva.n Och så slutade första dagen. Det är omöjligt säga, att den ena dagen var lik den andra mer än i ett, det nemligen, att Amys ider oupphörligen bytte om ämnen och gestalt. Hon föreföll mig som ett moln, som flyger på stormens vingar öfver bimmelen, oupphörligen förändrande form och