Aftonbladet – 7 juli 1857, sida 2

Kom ofta hem ! lät befallningen. Det dröjde ej en halftimma förrän Pihblen, en beskedlig men litet dum karl, -åter om hem. Det är en farlig eldsvåda; elden står rakt åt kyrkan och det regnar bränder på kyrktaket. Handelsman Momma, som stod i nattrock på sin trappa, sade att det aldrig kunde gå väl; men om rasande vore, ville han taga Guds; hus på: entreprenad. Nå än vidare ?2 Ja, alldeles intill kom jag inte; men jag hörde, att ett par matrospojkar i synnerhet äro raska. Den ene gick upp i ett af de brinnande husen och sprang genom alla rummen, och så fann han en gammal afdånad RE deruppe. Den tog pojken och rädade; sedan tog han gumman i famnen och bar henne nedför trappan, .som redan börjat brinna. Det gick för sig; men han hade ej väl hunnit ut, förr än stöden i nedra våningen voro undanbrända och alltihop föll i en lödhög. Det var allt raskt gjordt af en såre KP pojke; men de äro ej bättre. vandar, e Yihlgren förnumsti lockande nägra strån af sitt livrå. SPE Vet Pihlgren intet mera? frågade öfversten. Gå ut. och se efter den der matrosve — gålo etjenten gick. Arr Nu upphörde klockan att klämta; elden hade således nått tornet. Faran var nu större in förut; men öfversten förbjöd att något skulle räddas. Det går ändå som det skall gån, yttrade an, som en ödets man egnade. Det dröjde länge innan vi. fingo rapporter rån valplatsen; äntligen kom Pihlgren, sotig, råt och illa tilltygad. Hans fruktan för öfversten fall han ingenting hade att omtala om den ler matrosgossen, hade således, trots hans