Aftonbladet – 4 juli 1857, sida 2

inom. natur . och konst, med förboppningar lika: gränslösa som Hansfordringar. . i Men alla dessa, förboppningar uppgingo i rök — han fick ej utmärka sig på stridsfältet — han skulle varit den förste i ett korståg, men man gjordes intet korståg i våra. tider; Han skulle utmärkt sig som hofman, men måste gå genom graden vid ett regemente i stället; han. skulle. velat väga upp. verlden rhed guld, men hans guld förslog icke; han skulle velat bli skald, målare, bildhuggare eller musikus — ty han hade anlag för allt — men ble! inietdera. : Jag talar öppet, Ceile lilla; jag vet jag sa det, och jag bör det. Emellertid har hela detta lynne, utan at ensstämjas af disciplinens band, kanske ännu mera häftigt öfvetgått på Amy. Lycklig den, hvars känslor och tankar följa en vies riktning, liksom passedvägorna på verldshafvet;— de nå alltid en vänlig strand till slut. Olycklig den, hövs hvilken känslor och tankar, tornhöga och fräsande, störta in öfver hvarandra i alla riktningar; som vågorna i.en vattenhvirfvel — det slutar ej vid Någon strand, utan: störtar. (hon teg några ögonblick) störtar mot djupet.s Jag ryste, så målande var mig denna bild. Kan ni, bästa Cecile, genom ert lugn och ert saktmod, genom er kärleksfulla ande bes svärja dessa vågor och gifva d m en riktning — det må bli hvilken som helst?, Men öfverstens: sätt att behandla henne — nej förlåt, tilladejag, då jag mindes att Bettina nyttjade detta ord -— tätt menades jsg, gör att Amy ej hör min predikan. Predika icte, bäste Cecile, det duger icke; men skaffa hennes brinnande nyhetebegär näring och sök att visa henne att yta är ytax Jag suckade : . NS Ni har e svår rol, C-oiley tröttna fckro, sade öfverstinnan, sätt er ner att spela, de komma snart från sin promenad. Detta slog in.