Aftonbladet – 4 juli 1857, sida 2

ruiver oh. — nej, jag ville .måla — måla hela figurer, bjeltegestaiter och blodiga scener — bataljstycken; men kan jag det, som ej får se en batalj? Nåb, hvad säger du om händ-sen? Att Amy har liflig inbillning. Inbillniog — långt derifrån. Pappa ger nomgick. en gång min portfölj; då han fann. detta, ropade han: Amy, hvar har du fått detta, det är hon — och jag berätiäde hela historien. Min far teg; men efter den stun den har han blifvit vänligare emot mig, han behandlar mig som en gammal menniska och ej mera som ett barn. s see i re ville lemna henne; men jag fick icke. Du känner mig icke än, Cicile, jag vill säga dig allt, just derföreatt du. skall. vara. min vän. Jag är — min far har aldrig sagt det, men det är hans instinkt — för god, för före näm att umgås med, dessa flickor här i W—, Och så äro de bra löjliga med sina anspråk och sin brist på själ. Du. kan ej föreställa dig. tomheten i deras bjernor och i hjertat sen — der brinner: icke någon eld, utan deri slår på sin höjd en matsked ljumt vatten, som blir en smula varmare då en herre med löskrägar öch gåpgjern .i. knävecken (herrarne nyttja inte häls lorvi staden. W-—) säger artigheter, som: luta ditåt, att han älskar Jilla mamsell, då blir lilla mamsell uppljummad en smula, så att man kan tillaga ett äkienskapligt , tåvatten, som juktar hö, ty, allt kött är hö, står der i bibeln; Nå väl, således är jag ensam som en klippa i hafvet, Msmme förstår mig icke och pappa är nedbränd som en slocknad vulkan. Da var en tid, vill jag tro, 5 han braaon i flams mor och fyr, då han kände som ja 7 som jag; men nu är det slut. Dir blekt varm sska, under hvilken man anar en oa traleld,. som aldrig slocknar, men som nm fräter på djupet. Jag fick mina egna issbat, då han sade: Det är hon. , (Forte följer.)