Aftonbladet – 2 juli 1857, sida 3

iärakänna den stridsamme folkstam, som förvärfvat krigisk utmärkelse så väl under alla våra stora fältberrar som äfven genom sina gvinnor under Blånda, och hvilken fölkstam säkert icke till någon större del ännu hade vänslögtats. Hr BE. F. Wrängel började med att i förbigående anmörka det magiska inflytande man tilläde-ordet reorganicaiion, liksom man genom dess blotta uttalande trodde sig unhba åstadkomma underverk. Hvadordet innebär, gjorde man sig dock ej så noga reda för, och hvad särskilt de nu väckta motionerna i denna syftning beträffade, hade man summanbblan-dat förslsg, som genoor riksdagsbeslut längesedan vore utdömda, och erinrade tal. härvid om hvad statsutskottet vid 1851 års riksdag yttrat med anledning af en då väckt motion om nationalförsvarets reorganisation, att derigepom hvarken någon besparing eller några större fördelar vunnes. Tal. uppläste derefter ett skriftligt anvföran e, hvari han, med från utlandet hämtade exempel, sökte visa frivillig hetssystemets företräde tramför konskriptionen. Si hade Frankrike på senaste tiden skaffat sig ej mindre än 40,000 rekapitulanter, eller sådsne som ef er uttjent konskriptionstid såsom frivilliga ånyo ingått i armån. Österrike och ändra länder likaså. I Sverge hade man alltmer komröit till åsigten om fördelen af ermåns sacmansättning utaf stamoch ersättningsmacrskap. Men för att en sålunda bildad armå skall vara fullt verksam, mäste dels stammen vara tillräckligt stark i förbållande till ersättningsmanskapet, dels också båda vara tillräckligt öfvade. Tillsåge man nu buru Sverge i båda dessa bånseenaen forhöle sig till andra länder, visade sig, attmedan i de flesta andra armeer ståm och beväring vore ungefär af lika styrks, vore hös oss propörtionen den emellan som 1 till 3.. I intet land i Europa erhölle heller armön så liten öfning som hos oss, ett påstående som tal. sökte styrka genom -anförånde af der årliga tidslängden för. de särskilta armeernas v:penofningar.. Den utsträckning man ville gifva åt beväringssystemet ansåge tal. ailtför stor; man måste i detta fall. göra sig väl reda för hvad man, i förhållande. till tillgångar och behof, vill, bör och kap åstadkomma. Regeringens förslag om nationalförsvarets ordnande vore, efter tal:s förmenande, det lämpligaste. , Ingenting bindrade höller att sedermera gifva det;en större utsträckning; men tal. trodde ej att det skulle komma att behöfvas. Hufvudsaken vore, att tillr:cklig öfnicgstid vunnes. Sedan tal. derefter erinrat om den förlust af dagsverken, som en allmän nationalbeväpning. skulle medföra, samt uppläst en af honom i detta hänseende gjord kalkyl, besvarade han en af en föregående talare (hr L. J. Hjerta) gjord anmärkning derom, att Krigsvetenskapsakademiens tidskrift ej skulle ihmebållit någon utförligare uppsats om Schweiz försvarssystem, med en hänvisning till 1856 års årgång, der en dylik skulle finnås, hvarur han äfven uppläste några utdrag, ntgående derpå, att det schweiziska landtvärnet ogerna droge ut till öfningsinötena och att det i flera kantoner icke öns före orgäniseradt. I Sonderbundskriget skulle detta landträrn spröngit till skogs(?!) och hvad de senaste peufchatelbändelserna beträffade, fruktade tal. att om schweizarne måst mäts sig med preussarne. i verklig strid, det gått på tok för dem. Som bevis. på huru mycket större kostnader i andra länder edläggas: på försvarsverket, anförde tal. att, medan i Sverge hvar soldat kostar i underhåll omkring 96 rdr bko vm året, belöper sig samma kostnåd i Belgieti till ej mindre än 439 rdr samma mynt. Bilgien hade äfven 1855 endast till pensioner åt armen beviljat öfver 2 milliouer rdr rmt. Täl. förofdade slutligen löntillökting, och erinrade dervid om stt af K. M:t gifvetlöfte om en sådan löneförhöjning för åtskilliga grader, hvilken ået ej vore öfyerensstämmande med ständernas värdighet att afslå. Bjerkander från Skaraborgs län: Allmogen beskyldes ofta ganska orättvist för bjugghet i anslag, oaktadt den visat sig aldrig tveka att offra lif och gods för fädernesländet.Men: vårt land hade ej råd att som andra hålla en stark -armå på krigsfot under freden: Vi vilja derunder spåra våra krafter, och förnämligåst bemöda oss att samla varpen, beräknade ej för lyx, utan för verklig duglighet. Man hade med grämelse sett, huru materielen oupphörligt. ombytts, och huru de gamla gevären, i stället för att användas till en folkväpning i farans stund, blifvit försålda. Det såge nästan ut som man frukade ait sätta vapen i händerna på folket. Allmogen ville att armens tjenstemän skola vara tillräckigt, men jemt lönade, så att-.somliga ej hade för nycket..-Ihågkommas borde dock, att priserna på ifsmedel: nu började återgå till sin normala höjd; och att vi behböfde spara för att kunna bygga vära jerhvägat med egha medel. Då exercisen ej vore ill Bågon verklig nytta, börde den under fredstiden upphöra, på det att för många armar ej måtte dra gas från jordbruket. Någon förlängniog i öfningsiden ville tal. således ej medgifv:, och uttrycl ill slut sin förvåning fver det förslag han förmenade sig hafva hört framställas af en annan talare, att-man till ersättning för de arbetsdagar, som genom dessa öfningar ginge förlorade, kunde använda söndagarne. (Forts.)