Aftonbladet – 2 juli 1857, sida 2

stummades de begge fruntimiren; steg hördes i yttre rummet, långsamma och med accent på klacken, och nu öppnades dörren. Öfversten steg in.: Jag :har sällan! sett en så på ett alldeles eget sätt imponerande;, gestalt. Öfversten var -lång och mager, med något högt uppskjutna axlar, blek med blä skäggbotten och ett par små, åt sidorna vikha ramsvarta mustacher, hög panna och svart hår, som i parnan lemnade en stor del kal, hvilken dock icke som vanligt betäcktes med några slickade strån; utan-fick vara kal som den var. Öfversten stannade strax innanför dörren och fästade, utan att säga ett ord, sina svarta, brinnande ögon på min nigande person: ; Mamsell Cecile Andersson, bäste Ferdinanmd, presenterade: öfverstinnan.. Öfversten gjorde en lätt böjning på hufvudet, men sade ej ett enda ord. Deremot gick-han bort till en soffa, kastade sig i den och började bläddra-i några böcker. Önskar. du. höra m-sik? frågade hans fru med en viss rädsla. Spelar mamsellen der? Jany: blef mitt .svar. Spelår mamselln der-— det är nemligen med mir fru jag talar., Ja, -bäste Ferdinand.s Så låt höra då.n Det var ju en vacker; början, tvärt en tillrättavisning. Jag fann mig illa. till mods, men började spela. Det var en sonat: Hvad är det? afbröt öfversten. Jag vill iörav glada stycken;. ängsligt kam man nog ha ändå.n Jag började en marsch. 2 Bra, rätt bra var det entoniga beröm jag ick. Litet dansmusik också, om jag får be ! Jagäspelade upp eniibolero. 333