Aftonbladet – 2 juli 1857, sida 2

tade just fyra ur det gamla tegeltornet, som tungt och dystert höjde sig öfver staden och dess små. trähus. .. Det -var en lördagsqväll, och på gatorna rördesig redan en hop af stadens geräller och pigor, hvilka på helgedagsqvällen togo sig frihet för att roa sig litet i det gröna — Borgmästarägen — den enda gröna fläck der träd funnos och som låg vid den lilla insjön. : Min fosterfar införde mig, och snart stodo vi inför hennes nåd. Denna var tämligen ung: ännu för att vara mor åt en fullvuxen dotter. Hon var: också blott stjufmor. Helachennes:person framstälde bilden af saktmod och kärlek; Hon tycktes vara mera förlåtande än det rätt går an här i verlden. Så snart jag blifvit introducerad, kom fliokan emot mig, skakade mina händer och sade halft sorgsen, halft skämtande: Mamma påstår att det ej går an att jag är ensam med mina fantasier. Cecile får således hålla. ut: med mig, Detta öppna språk gjorde mig glad fastän någonting blixttahde i Amysvackra ögon gaf mig skäl attifrukta mera kraft än jag orkade med att tämja. Efter några ögonblick, hade fader Jonsson försvunnit, utan att taga afsked af. mig;, han. ville bespara både sig och mig-en svår stund. Jag blef snart bekant-medde begge fruntimren: Hennes nåd var engenomgod qvinna, som hade tusende besvär och funderingar för att bjelpa många. Hon var inom några timmar så öfverlupen af fattiga, som hon gifvit arbete, och fattiga, som icke kunde arbeta, att jag tydligen såg att Hon var hela den: liila stadens allmoseutdelerska. Dottren hade bättre hufvud och var full af roliga infall.och reflexioner; och så tätto vi och glammade helt förtroligt, endast afbrutna då och då af hennes nåds lördagsutdelningar af bröd och förmaningar; men i ett nu för