Aftonbladet – 1 juli 1857, sida 2

tes:-— du kaninte tro hvad mamma var odräglig på slätet; tacka vill jag lilla mamma här: bon är så godmodig bon, en riktig liten rådmanska: i. en småstad eller en komministerhustru på landet; ty de så i samma rang. h ja, orgelnistfrun, särdeles då mannen är magister, får stå i samma klass.n ; Och är det der din tacksamhet för mamma? . Tacksamhet? Min Gud hvad du är löjlig! Är. väl aktören tacksam mot publiken, när den sitter. och tror hopom.vara konung? Behöfver väl jag vara tacksam derför att jag får det nöjet att spela komedi för gumman, Besväret är ju mitt, och äran, om jag lyckas ernå riktig illusion, också min vill jag tro?x Men jag säger allt för mamma., Nu började Bettina att skratta. Ja aå, ja gör det; verkan skulle bli högst komisk. Gumman skall ej tro ett ord. Eljest, lilla Cecile, eljest så skulle väl din kära pappa kunnat göra något; ty icke har han dolt sin mötvilja och Gud bevars varnat sin gumma; men; ser du, tillade hon, och hennes mörka JE rd du, jag har fått in SR en gång och de släppa ei ha, ba, ha, Vila Cecilö, försöka san de I detta. ögonblick inträdde den beskedliga mammäs : Du skrattar, lilla Bettina, sade hon, sjelf leende; shvad är det? Jo, goda lilla söta moster. — men. se mamma har verkligen färg — ser rätt bra ut, undrar inte på morbror; Jo 8, Cecile här täger att hon skall sqvallra på mig för moster och ställa mig illa. Hvarföre då?, Jo, mamma : började, jag. 4 Ah, det kan Jag sjelf berätta. Jeg våga de, vet moster, att säga den heliga Cecile, att hon bar sig bra otacksamt åt mot moster, att så der, utan att säga till, flytta från sin väl