Aftonbladet – 1 juli 1857, sida 2

görarinna och ha maskopi med morbror bakom mosters rygg. Sade du det? afbröt jag, öfverraskad af osannvingen. I Ja visst, hvad sade jag väl annat; fastän du kanske hittat på något annat. . Ja, det hjelper inte hvad du bittar på, lilla Cecile, sfbröt gumman, jag känner gudskelof Bettina — och — och dig också. Det var väl icke utan skäl att baronessan på Stensö skickade ner dig i pigkammaren, hon ville väl ha frid i buset, hon som jag. Samtalet afbröts af pappa, som kom in. Mamma tystnade och jag fann, att jag icke borde försöka att ställa saken fram i sin rätta dager, det hade ej hulpit till något, den onde andet bade en gång farit in i huset. I stöllet gick jag upp på mitt rum och packade ner mina få egodelar. Påföljande morgon stod vagnen för dörren. Pappa Jonsson var blek och såg orolig ut. Mamma var tyst som grafven, Bettina gnolade HR en. visa, .hvarsrefräng var: Res! res! i errans namn. Å Afskedet blef derefter. Jag for, pappa skjutsade mig. a Då jag borta i backen för sista gången såg det röda taket, under hvilket jag i så många år varit lycklig och älskat, började jag att gråta. Min redlige vän lät mig fortfara; ändtligen började han: Hör på, Cecile, du finner huru mamma blifvit förändrad; fortfar det så — och hvar före skulle det väl sluta — så är min enda fröjd här i verlden slut, jag bar intet hem mera, icke en hustru som bäst och ensamt tror och älskar: mig.Och hvarföre lefver jag väl då? Du har en framtid du, jag hår en gång, så godt jag kunde, bygt upp mitt li RR men den kar: ramlat; nu har jag ej tid:.att bygga nytt. (Forts;)