Aftonbladet – 29 juni 1857, sida 3

för det. Men det är så likt bror min; skryta; se det är hans sak; han skröt med din slägt och med dig och dina höga bildning; ja, Gud vet om hän icke talade om en vacker hemgift också. Men svåger glömmer — han sade väl att jag var vacker också? i Nej, det sade ban inte; men tycke: har du, godt tycke; eller hvad säger du, min gumma ? Tant Jacobina inträdde och afbröt svaret med de orden: Men är det väl rimligt att låta Carlina precist som :en pojke springa i trädgården tillsammans med barnen, som äro här att piocka bär, xJa, det får hon; jag vill ha en frisk och stark flicka. Men hon blir alldeles förvildad; ja, när jag ropade på henne kom hon: skraitande oeh ville ha mig med sig; ty torpar Auders gosse bade hittat ett fogelbo, och nu har hon; förklarat sig för deras beskyddarinna; jag fick lof. följa med och se. på de otäcka ungarne, som lågo gapande i boet. Men det der är ju .bra; låt barnet leka, medan det är barn, yttrade Cocilia med allvar; sall vår glädje Här i lifvet är en rötaf den barnafröjd vi haft; om vi ej ha aflägg gömda från den tiden, få vi ingen qvist sedan att slå rot. i Jag vill icke disputera med svägerskann, yttrade Jacobina, stelt nigande. Svägerskar, som sjelf varit guvernant, vet det bättre än Jag, som aldrig haft den lyckan.n . Men, bästa Jacobina, att vara guvernant är en aktringsvärd befattning. Aktningsvärd, bästa du, atbröt Cecilia omen aktad är den ändå sällan. Besynnerligt nog, anser man. barnens lärarinna. för ett Ad värdigt ondt — hön är det-också i sanning .-r, då. hon tvingas. att lära de arma flic