Aftonbladet – 29 juni 1857, sida 3

men ej utför på ofödda barn, det är klart. Föräldrar och husbönder borde onekligen ansvara för om de så illa vårda de sina, att de derigenom falla i brott; men det har ej vår rättvisa tänkt på; hvaremot den med en ohjelplig förkastelsedom förskjuter de oskyldiga barnen, för deras föräldrars fel.n Åbh. ja, de der råa begreppen om rättvisa måtte väl snart gå ur lagen; det är hedniskt, detär katolskt, menickekristligt, afbröt prosten Emellertid, började Jacobina, emellertid är det en stor Herrans nåd att ba ärliga föräldrar .. oo Och att ha en näsa, och att ha en ingrodd högfärd, inföll prosten förargad. Allt är Guds nåd, Jacobina; men ban ser icke med mindre nåd ned på det oäkta barnet än på det äkta.n Låtom oss ej tvista om den sakenvr, afbröt Ceci!e försonande. xHvarje grand, som kan anses för lycka, är en nåd till, köra Adolf; men nog af, jag känner ej mina föräldrar — och det gör ingenting, Voro degoda, älskade de mig, så skola de nog kännas vid mig; voro de elaka, så göra de det icke, och då känner jag dem i evighet icke. Mina minnen äro alltsedan dunkla, ända till dess jag står i en stor sal. Jag hör musik, der en hop herrar och fruntimmer: röra sig omkring mig, men der finnas inga barn. Jag var mycket grann, lena kläder, jag tror de voro af sammet; mitt bår låg i lockar. jag var riktigt grann och gick hand ihand emellan de granna herrarne och damernas. Sedan blef jag vand vid de der rummen, de blefvo mitt hem och den stolta frun, som var så grannt klädd och såg ut som en drottning, fick jag kalla för mamma, och en gammal herie, med stjerna på bröstet, fick jag kalla pappa. Det var major Thorsköld på Kraninge. Forts.)