Aftonbladet – 29 juni 1857, sida 3

eller by, jag wet icke hvilket, men åmedan klämtslagen hördes innifrån eller bakom rökmolnet, kan jsg finna att en kyrka licke varlångt ifrån. Deå stackars Qvinnan gret mycket och Hade ingenting att gifva mig att äta förr än en grof karl, nedsölad! och svart, så att jag blef rädd, kom förbi. Troligen gret jag, ty han bröt af hälften af en smörgås och lemnade den tigande tillimin mor, hvarefter han fortsatte sin väg. Detta är allt hvad jag minnes — jag kunde väl vara tre år då det hände. Tant Jacobina såg högst märkvärdig ut och tycktes liksom känna sitt höga menniskovärde såsom född af hederliga föräldrar och till på köpet af äkta förening dem emellan, hvilket deremot var tvifelaktigt med den nya svägerskan. , Alla dessa tysta betraktelser ledde till en fråga, i Mins Cicile : inte sin pappa? hvilken fråga -beledsagades af en sidoblick till prostinnan, som dock var alltför mycket intresserad af Ceciles berättelse att begripa den. Min far — nej, jag mins mig aldrig sett min far pHm, således var mamma enkap, återtog Jacobina, böjande på hufvudet. . Ganska : möjligt, i) bästa Jacobinan, återtog Cecile; utan att tyckas märka den jungfrulia själens mening, men också ganska möjligt, att jag var och ännu är en af dessa stackars varelser, som enligt svensk lag icke få ha hvarkenvfar ellers mor. Jag säger dei är möjligt, och kanske derföre hav jag alltid haft en medsränsla för dylika barn, som måste fråga samhället: hvad ondt hafva vi gjort? hvarföre skola just vi straffas för andras fel, när man med en ofta orättvis noggrannhet söker upp den brottsliga personen, utan afseende på hvem, som är första orsaken, att han blifvit det? Ansvarigheten kan väl gå uppför;