Aftonbladet – 29 juni 1857, sida 3

korna endast nya utvägar att vaia ytliga; ty hvad är -väl ytligare än dessa språkstudier, hvilkas höjdpunkt är att i en societet pladdra plattheter på franska i stället för på svenska. Det låter ej så platt för den oinvigde. Menn, afbröt prosten. ställande sig med armarne i kors midt framförsvägerskan, säg oss nu hvad: dus egentligen är, för en liten mennis a; ty att Abraham ej sagt ett ord sant kan jag nog begripa. Abraham är likväl din broi, anmärkte Jscobina med en tillrättavisande blick. Ja bevars; men derföre var detsosanning ändå hvad han skref, utom att -hanshustru hadekunskaper. Det var ej möjligt att tala i något ämne, så snart Jacobina var närvarande; ty alltid lade hon sig i och kom fram med sina tänkespråk; deremot kunde det vara möjligt att berätta något, som hön icke på något sätt kunde koätrollera, Jag skall berätta er mina små ödenn, sade Cecile, fastän de icke äro märkvärdiga. :Ja, jan, -ropade prosten och hans hustru liktidigt, under det att Jacobina jemkande på sig yttrade: Det blir-oss ett nöje.s : Ja, men tröttnen icke, detfinnes just inga knalleffekter i Min Historia. Det första jag minnes — ty det är något eget med de tidigsre barnaminnena. att de vanligen börja midt i en händelse och stå qvar utan inre sammanhang sig emellan — det företa jag minnes var, att jag till höger om mig såg en stor rök, som böljade upp. mot en grå morgonhimmel. Äfven hörde jag en klocka klämta och mycket buller och stoj. af menniskor och vagnar; jag satt i knäet på en ung qvinnaj troligen smim-mor, och qvinnan gret. Det var en eldsvåda i en stad