Ja jag fruktar nästan deto, yttrade svägerskan.: Denna hade redan ett par dagar varit i prestgården, utan att någon ens kommit att tänka på att der var en kör anförvandt som fattades. Då de derföre en dag voro inbegripne i ett Jifligt samtal, inträdde plötsligen tant Jacobina som en spöksyn. Det lifliga talet afstannade under Trarptionen, och tant Jacobina hade? också det egna med sig, att på sällskaps lädjen yttra samma verkan som en opp kallt vatten i ett sjudande tekök. TemPeraturen sjönk ögonbliekligen och förblef sjunken så länge Jacobinas moraliska ögon betraktade sällskapet. Tanten hade ysrit borta på besök hos barens på Stensö, der hon i hela åtta degars tid bulpit friberrin. an med att klandra hvad de begge kallade: Ny för tiden-— ett klander icke fullt uppriktigt ä någondera sidan; men som begge funno passande för att bevisa sia höga moraliska ståndpankt, Tant Jacobins kunde alldeles icke mea gamla memsell Blix, ty hon var alltför slapp, j sina omdömen, det vill säga, talade försoning då Jaeobina fördömde. Icke kunde hö halter med Aurora, som fått en så besynnerlig själgriktning och var så sjelfsvåldig; icke heller med baronen, som var en verldsmenniskå, och ieka heller med friherrinnan, sor; fastän endast köpmansdotter, satte ett alltför högt Värde på adelskep. Med ett ord — noga undersökt, kunde Jacobina ej med en enda af de kära vännerna på Stensö. Det var med en dylik imkylare 1 grannskapet alldeles omöjligt att få samtalet i sin förra lediga gåog. Jacobina knepden lede ormen, sällskapsglädjen, alldeles på samma. sätt som Egyptens jonglörer med verkliga ormar, öfver nacken, så att han fick stelkramp och blef rak som Moses staf.