Aftonbladet – 29 juni 1857, sida 2

Ja, kära Adolfs, återtog svägerskan. aJag kan språken. Jag har bråkat och läst mer än mycket, gudnås.s aGudnås? Nå, hvad skadar väl det? Åbjo, svåger, det är icke just så bra heller. Det kan jag inte begripa; men — åh ja, du kan ha rätt, bror min skryter väl med dig för andra, men för egen del vill haa sjelf ha ordet, är det ej så? Det kan jag icke säga; Abraham är god emot mig, vi lefva som ett par dufvor.s sKors så romantiskt.s Ja, svåger Adolf, vi lefva m cket väl, om du vill veta det, jag är nöjd och ban också. Se så, nu har jag stött emot; ja, det förstås att ni sympatisera, han pratar och du stioker pipan i säcken, och så går allt bra, det är klart; dessutom, icke vill jag tränga mig mellan barken och trädet.s Svägerskan hade blifvit allvarsam, hom drog Carlina till sig: Nå, Carlina, kan du tala franska ? Ja litet, tant. z Bran, sade tanten, och började ett långt samtal, som både besvärade och gladde prostinnav, ty. Carlina. redde sig ganska bra. Det der har pappa lärt bennen,. anmärkte hon; af mig fär; hon; inte lära mera än — A.t bli em god qvisna, är det inte så, Augusta? Det är ändå det bästap, inföll svägerskan. Men du är ändå bra lycklig, som kan så -mycketv, återtog prostinnan, som i sin okunnighet trodde, som de flesta fruntimmer tro, att kunskaper förmå tillfredsställa själens behof, stt .den,som kan, mycket, i samma mån är lyckligare än :den; . som kan litet. Denna föreställning är:barnets lilla afundsjuka undran 3 de äldres djupa visdom; när vi komma till eller öfver den punkt, som vi ansågo så