Aftonbladet – 29 juni 1857, sida 2

teser ARA vid sig sjelf: Huru i: Guds: namn ville dena der hyggliga menniskam ha min tjoeka, dumArygå bror? Men, bästa Cecilia,, sade han, hur mår min bror egentligen ? Bra, kära svåger; mycket bra.s Nåb; och roar sig med — hvarmed? Svägerskan smålog. Roar sig — ja, han bar ibland vänner hos sig, och då får han ett arti.n Jaså, ännu kortlapparne. Nå, läser du för honom ? Nej, han är ieke road af läsning. Kors, då är han sig precist lik — och till mig skref ham och utmiölade att han var så lycklig derföre att du hade en så fin och lärd bildning. Gumman min riktigt fick hjertklappning, då hon förestälde sig:dig.s Nå, huru då? frågade svägerskan, med ett mildt småleende vändande sig till prostinnan, hvars had hon tryckte. Jo, vet du, jag hade riktigt respekt för dig — men au är det slut, Gud ske lof.s Det ha vi ett prof på gumman mins förmåga att vara artig mot främmande, skrattade prosten. Jo, ser du, gumman här kan rätt och jemt tala svenska; nu fruktade hoa:att du skälle dra till med en fransk söntens när du satte ena benst på marken och en ongelsk när det abdra kom efter — att du skulle, s!å mig i räsan med en bit ur Schiller och traktera henne med en bit ur Tasso.n Åh nej, inte tänkte jag så,, afbrö: prostiznan. .Nej, inte tänkte du precist så, ty inte känner du till stora Schiller och Tasso, det vet jag nog; men du anade hågonting alldeles grufligt ef svägerskan. Nå, Cecilia, du kan språken ? aJa litet, gudnås. . aGudnås? Hm, hör du gumma, hen kan språken hon.