Aftonbladet – 29 juni 1857, sida 2

funnit behofvet af att fortsätta bekantskapen; som för ingendera heöller var särdeles behaglig — ty lika mycket som prosten besvärades af fältkamrerarens skryt, lika mycket besvärades denne af prosiens verkliga öfverlägsenhet. Och nu var detta svägerskan, som blifvit utmålad som en ny drottning af Saba. Det är i sanning svårt att uppbära en sådan rol, som den:en akrytande slägtinge eller vän behagar tilldela 0ssVågnen stannade. Ett fruntimmer af medelstorlek — enkelt, men icke tillgjordt enkelt klädd, steg ur ock nalkades sina okända slägtingar. Hon var långt ifrån vacker. Ett par mörka, något för grofva ögonbrya baskuggade ett pa djupt liggande mörkblå ögor, mnsigtit Trådde någonting spöklikt, munnen ade någorting smärtsamt i uttrycket, och hon föreföll således vid första anblicken mera som ex qviana som leds, än ex som uppträder för att briljera. : Här kommer jag, sade hoax mildt, med svsg röst, som hon ändå försökte höja; här kommer en främling till er, för att andas landtluft och lära känna er. Välkommen, lilla svägerskan, yttrade prosten frysntligt, i ställat att, som han tänkt sig scenen, mottaga den lärda damen csremonielt. Svägerskan var sådan, att det ej dröjde länge förr än de gamle voro bskanta med henne, och Carlina satte sig bredvid henne, med välbehag betraktande den nya tanten. Dagen derpå, då svögerskan icke förrådt någon högre lärdom, utan tvartom mot prostinuans förmodan liksom gömt undan sina kunskaper för att med uppmärksamhet lemna örat åt hennes egna, var försoningen fullsiän dig och de begge fruntimmerna ett par systrar. Prosten var fryntligheten sjelf, han tyekte riktigt ora den der svägerskan; men tänkte