Aftonbladet – 29 juni 1857, sida 2

lom militärhögfärd och militärskråandafi en ojertare dager än önskligt vore. En och annan, äfven inseende alla dessa skadliga följder af vår militäruppfostran, torde ikväl mena, att det vore omöjligt att bildas ill den stränga disciplin och lydnad, som anses msra nödvändiga för krigareyrket, än för något annat yrke, om de m-litäriska vanorns ej insupas ifrån sjelfva barndomen. Denna sigt är likväl alltför orimlig, för att kun: a vinna bifall, och den jäfvas af dagliga erfarenheten. Om de militöriska vanorna hade så stor verkan att åstadkomma orilning, lydnad, tutt. hvaraf kommer det sig då, att Karlberg ir det enda af våra läroverk, som på senare tder företett några mera framstående exempel af oordning, myteri och trois? Och om vi gå från skolan till lifvet, förmärkes ej, å andra sidan, lydnad äfven inom den civila förvaliningen? Den finnes öfverallt, der en ch:f förstår att ingifva lydnad; och utan denva senare egenskap hos chefen skall man lika litet finna lydnad och tukt inom militären, (man påminne sig de tilldragelser inom nn officerskår, som nyligen varit föremål för ex skandalös rättegång), som annorstädes. Den allmänna histor:en lärer dessutom, att militiren mer än kanhända någon avnan samhällsklass varit behjelplig i revolutioner, konspirationer och sambhällsstörande oordningar af alla slag; och krigsbistorien visar särskilt så många exempel af insubordination, myteri, förräderi af militär, att det verkligen synes omöjligt att påstå, -att den rent militära uppfostran i och för sig är någon garanti för lojala tänkesätt. Erfarenheten har för öfrig visat, att det stora antalet af vår armås oflicerare, hvilka icke genomgått krigsakademien, utan efter vid de vanliga läroverken ful:ändade studier genomgått en militärisk kurs och absolverat sin officersexamen, öfverhufvud taget på intet sätt stå efter dem sor varit kadetter, hvarken i militiriska insigter ei ler i fråga om tukt och ordning. Svenska nationen är för närvarande kanskmer än någonsin tillförene benägen att göra uppoffringar, om sådana behöfvas för ett ändamålsenligt ordnande af vårt försvarsväser. Men vilkoret är, att man på allvar öfverger det hittillz alltför mycket rådan :e systemet a parad och priål, för att i stället åstadkomma någonting verkligen dugligt och ändamål:erligt. Hit hör då äfven en väl inrättad mlitärundervisning. För deita sistnämda ända måls vinnande tro vi ingenting vara vigtigare än att förvandla Carlbergs sk. akademi til en militärisk tillämpningsskola för ynglingar. som re7an före inträdet der slifat sina ele mentarstudier. Denna skola borde då tiliika ställas i en närmare förening med artilleri läroverket på Marieberg, och båda för öfrigt befrias från det ofruktbara Jexläsningssystem. som vid sistnämda läroverk gjort sig gälland: och som så mycket. öfverklagas af nästan alla militärer, som der erhållit sin bildning. Vi ha redan förut fästat uppmärksamheter derpå, att statsutskottets majoritet utan ringagaste motivering förkastat utgiftsadelningens förslag att genom indragning af elementarklasserna i krigsakademien vid Karlberg bereds nödig tillökning i de qvarstående lärarnes löner; utan att särskilt anslag dertill erfordras. Vi kunna ej annat än på det högsta beklaga, att statsutskottet icke kunnat behandla aenn: sak gemensamt med ekonomiutskotiet, till hvilket de förut omnämda motionsrna med denne syftning blifvit remitterade; och vi hoppas ai rikets ständer, efter moget öfvervägande a ämnets vigt, och den ifrågavarande reformen: behöflighet, måtte, återremiitera den: häron handlande, punkten i statsutskottets betänkande rörande fjerde bufvudiiteln, liksom vi hys: den Billiga förväntan, att ekonomiutskottet i sin sida icke skall lemna de välgrundade mo: tionerna utan afseende.