SAMHÄLLETS KÄRNA. NÅGRA BILDER-ARE AP ONKEL ADAM.) Den goda flickan hade ej något annat att förtro sin far, än att några fattiga vid hennes bortgång skulle förlora sitt stöd, om ej fadren ville verkställa hennes testamente, det vill säga bjelpa dem. Fadren lofvade det med en handtryckning; han kunde ej tsla. Och min goda Blixt, hon — låt henne icke mera irra kring verlden — hon har ingen, ingen vän utom mig, och börjar bli gammal. Hennes mödor med mig ha undergräft henneg, helss; gör henne oberoende, min far. Åter en hendtryckning. Och är detta allt, Aurora ? frågade fadren ändtligen med dof rört. Ja, allt, allt, jag är redo, Gud har gifvit mig beredelsetid nog.n Gå nu, min far, jag lefver nog länge ämnu, tillade hom med ett försök till amålöje; xkom igen i afton, nu bar jag plågat dig nog med mina små kom missioner Baronen gick. I trappan mötte han mamzell Blix — har omfamnade herne och kysste henne på pannan; men han sads icke ett ord. De ha talat om mig, tänkte mamsell Blix, hvad ,kunde det väl vara?x Samma dag hade baronen skrifvit sitt testamente och låtit bevittna det, samt gifvit irvisningar åt en mängd fattiga att under deras lefnad uttaga vissa persionsbelopp på kontoret. Påföljande morgon visade han dem för Aurora; hon gillade allt och tackade hjortligt sis far för detta sista prof af hans kärlek. Efter några veckors af:ynande slocknade 7) Se Aftonbladet n:r 139, 140, 143 och 144,