ten, rätt uppfattad, som begrappet soldat får både sin sanna och sin aktningsbjudande-batydelse; ty det blir då liktydigt med begrepvet om sann medborgerlighet. Den allmänna ärnplikten hvilår på den för hvarje samhälles bestånd ovilkorliga lag, ett hvarjemedborgare r skyldig att deltaga i landets f revar när han dertill påkallas, men tillvaron ensamt af jen sådan lagbestämmelse är, enligt vår tanke, -Å cke tillfyllestgöraade för ändamålet. — Mad: borgaren måste icke blott ega till plikt — har nåste äfven ega håg och Srmåga att försvara Å äderneslandet när så fordras. — Den med. dorgerliga bildniegen måste sålunda i viss mån ; ifven innefatta soldatbildning och ynglingens ; l uppfostran så lämpas, att han, vid uppnådd aanbar ålder, kan, om. han inkallas i ledet, ler uppfylla: sin krigareplikt på ett sätt, hvarned landet kan vara tjenadt. Men det är Å cke blott uti ungdomens uppfostran — det är -J ati samhällsandan man måste inlägga fröet TJ öäll detta slags bildning, lika bekant och ärad wf foratidens, som glömd och förbisedd af en I itor del bland nutidens nationer. Det begrepp nan i allmänhet gör sig om den allmänna värnplikten isskränker: sig tillen beräkning på papperet af det antal vapenföra män, som man ror sig kunna påräkna vid ett allmännare approp till krig. Men siffror utgöra beklagdigtvis inga krafter, och det blir sålunda nödÅ vändigt att göra sig närmare reda för hvad som egentligen bör förstås med. en vapenför aan. Det är ej tillräckligt. för landets förvar att man har folk, som kar bära vapen, aan måste hafva sådant som kan använda dessa vapen, och dertill fordras krigsöfning, men krigsöfning fordrar tillvaron af en siamrupp, såsom försvarets kärna. . Sverge eger i letta afseende en fördel, som ej kan nog högt uppskattas, genom sin indelta armå, som, rätt rgaviserad, utgör den pålitligaste stam för jationalbeväringem, hvilken senare åter bör vara ett resultat af den allmänna värnplikten. Det är endast på sådaut rätt vi tänkt oss förverkligandet af denna plikt, att hvarje medbörgare undsr vissa bestämda år ovilkorligen sar. skyldighet att vara icke blott värnpliktig, utan, äfv.n verkligt. vapenför, d. v. s. egande skicklighet uti vapnens bruk. Utan en sådan allmännare skicklighet och håg för krigsyrket kan fosterlandets försvar icke betryggas, t ati de tider, hvari vi lefva, kan. ett land, så dant som vårt, icke motstå ett allvarligt angrepp af sina mäktigare grannar, utan ett verksamt. biträde. af alla vapenföra medborgare. Den allmäska värnpl kten är således hos oss betingad utaf den mäktigaste af lagar, nödrändighatens, och det är alltså förnuftigsst att : tid ordza landets försvar i enlighet dermed. Visserligen hafva vi från eastaka munnar hört le tröstlösa och ovärdiga ordea: att om både tvåfota och fyrfota skulle väpma sig, detta likväl ej hjelpte mot Rysslands käfalla men vi bedja i detta fall de lyckligtvis ytterst fåtaiga, som hysa sådana åsigter, att medan tid är taga sitt parti och begifva sig till Ryssland, dit de egsatligen höra, ty dem förutan skola ie qvarvaranide sedan lättare reda sig mot avilken fieride tom belst, om blott deras kräfer rätt begagnas. Dårdet icke lärer kunna bestridas, att ordandet aftlandets försvar bör rätta: sig efter jen fiendes krigsmedel, hvars anfall mar har största anledningen att befara, och denne fisnöe atvifvelaktigt är Ryssland, så blir en tillförlitlig kännedom om dexmra makts anfallsmedel af högsta nödvändighet. Det är med särdeles nöje som ing. häraf, hvilken varit i tillfälle att kunna något så när uppskatta. dessa nedel, tror sig kuna vitsorda tillförlitligheen af de upplysningar i ämnet, hvilka uti sn urder titeln oSvar på M. B—s8 broschyr om Sverges centraloch sjöförsvär m. m.n iaf en svensk officer förlidne: år utgifven skrift iro lemnade, och der, under rubriken: Om landtförsvarets kraft; att värna Sverges sjelfständighet, så grundliga och skarpsinniga ceflsxioner äro gjorda. i afseende på utgången af ett asfallskrig från Rysslands sida, att de förtjena den största uppmärksalhet vid behandlandet af frågan om Sverges Örsvarsanstalter. Den numerär, hvartill näpmde författare anser att ryska armå.s styrka vid ett arfall mot-Sverge bör kunna beräknas;n oaktadt .visst icke lågt tiltagen, utan sådan som den efter all sannolikhet bör kutina watagas, visar att Sverges stående arme icke skulle kunna annat än såsom star åten fulla!ig nationalbeväring utgöra något pålitligt stöd för landets försvar, men att deremot om beväringen icke blott är fulltalig;men derjemte på ett tillfredsställande sätt krigsöfvad, denna arme väl ledd och understödd af de bjelpsällor till försvar, som aflandets topografiska beskaffenhet och befolkningens anda böra kunna påräknas, är tillräcklig föratt betry gåSver3es oberoende, äfven om betydliga folkförluster icke kunna undvikas: 1 Med fulltalig nationalbeväring förstå vi det intel klasser, som uti den för landet fäststälda försvarsplan anses böra utgöras af ide Seväringsskyldige. Det är sålunda tydligt, jatt ,ma man räknar beväringsskyldigheten frånj22 vill och med 62 års ålder, beväringen då skulle utgöras af 40 klasssr, och derigsnomt snart sagdt, hela den vapenföra befölkkingen vara påräknad till försvaret, Maa finner häraf huru nära bögreppet om . allmän. värnplikt sammanfaller med det hittills tillämpade ber sreppat ora nationalbeväring; skilnaden beatår blott uti bestämmelsen af den lefnadsålder, mom hvilken värnplikten aller bevär ringsskyldigheten är be. ränsad. Man kan sålunda mycket väl bibehålla beväringslagen i sin nuvarande form, endast man bestämmer att rättigheten till legnin upphör, och att hvarje afgående heväringsklass fortfarande och ända till en Vits ålder, t.; 6. 50 år, är värn oliktig och som sådan qvarstår uti rullorna .? den allmänna beväring som anses disponiLel till landets försvar. För detta ändamål vore det angeläget att desså beväringsklässer tidtals undergingemön: string oe att, såsom uti Förehtå Staterna och i Schweiz, hvarje sålunda värnpliktig åledesp RAS AR nNAN ARR ÅA tTvV TATT fö