Aftonbladet – 23 juni 1857, sida 3

en stor pebningeförlägenhet.Alla som känna tryekning af den svåra konjunkturen eller som vilja hejdlöst fortsätta den äffertyrliga banan förens sig rtmed ) kämparne för jernvägssystemet och röpa på statslåp, de förra för att hästigt och till en tid afbjelpa krisen .som, fastän smärtsam dock nödvändigt botar sig sjelf, de senare för att snart få njuta förtjusninger af-blixtsnabbt ilaude ångvagnar utät mörka -tunela: genom vära berg och backar, och ståtliga viadukter fver våra atrömmear och : vattendrag. :Och, såsom såsom man icke har tålamod att vänta på all denna herrlighet, längre än i 12 å 13 år, har man för detts ändamål vågat föreslå en skuldsättniug under idenna tid på 115,000,000 rdr, hvilka efter 5 proc. ränta och 1 proc. amortering på 37 år skulle kosta svenska statsverket 243,800,000 rdr, och detta under den för utsättning att man icke skulle öfverstiga de beräknade kostnadsförslagen och derjemte att hvarje mil jernväg sedan den vore bygd, skulle bära sig sjelf — något som jag för min del alldeles ieke tror. — Tåink om motsatsen inträffar. Om kostnaderna blifva mångdubbelt större än förslagen. Om inga öfverskott af inkomsterna kunna erhållas till ränta och amortering af den omätliga skulden — och hvsd ännu värfe vore: om förvaltningen, underhållet och måterielen allt jemt fordra ökade anslag. under en obestämd framtid; hvilka oerhörda skattebördor skola icke härigenom läggas på svenska folket? Och huru tunga skola icke dessa skattebördor kännas särdeles för de orter, som, oaktadt alla uppoffringar, ändå icke kunnat få några jernvägar? Huru skola-icke-också under anläggningstiden kapitaler och arbetskrafter dragas till dessa jättestora företag och derigenom jordbruk och näringar, i saknad af hjelpmedel, förlamas och hämmas i sin utveckling! Eller om man upptager stora lån utrikes och indrager i landet efterhand 50, bortåt 100: millioner rdr rmt i silfver, så skall visserligen derigenom ett skenbart öfverflöd... åter kunna frambringas, importen, lyxen, egendomshandeln och spekulationen forisättas och utvidgas; men. sär betalningens dag kommer, huru skall det då gå? — Väl, säger man, allt detta är blott ett öfvergående ondt, som sedermera skall genom ökad produktion ochAlifligare omsättning mångdubbelt ersättas. Ja, nog låter det väl. Men kan någon med lefvande öfvertygelse försäkra, att detta skall vinnas genom de kostsamma longitudivella statsbanorna, som så skyndsamt byggas med lånta penningar, så beundrar jag hans mod, men kan icke dela hans förhoppningar. Emellertid må det tillåtas mig att vid denna vigtiga 241:de punkt uti betänkandet också framkomma med ett förslag, som. någon. kunde ett ögonblick lyssnatill; åtminstone för dess enfaldighets skull.i Man vill. hafva. jernvägssystemet färdigt på 13 årj och-dertill använda 100-millioner: —Skulle—det—icke gå atv att fördela detta arbete på 20 år? Man skulle då vänta i 7 år längre, och vore detta så förskräckligen långt? Göta kanal bygdes på 23 år) ifrån 1810-till 1832. För att bygga ettjernvägssystem på 13 år vill man låna 100,000,000 rdr: Fem procents ränta derå är ju 5,000,000 rdr; Denna ränta uppgår på 20 år till kapitalets belopp 100,000;000 rdr. Låtom oss nu bygga blott för räntan 5,000,000 rår om året, och efter 20 års förlopp skola vi hafva jernvägar för 100,000,000 rdr, utan att dertill hafva behöft låna en enda skilling. Om man deremot lånar dessa 100 millioner rdr och skall amortera dem med 5 procents ränta och 1 procents kapitalafbetalning, så fordras dertill 6 millioner om året under nära. 37 år, och vi få ivalles betala en samma af ej-mindraf än 220,341,000 rdr. Häraf är klart, att om man endast bygger med den årliga räntan för detifråga-1satta kapitalet, så undviker man all skuld, besparar nationen en utgift af 120 millioner rdr, och får ändå samma jernvägslängd färdig för 100 millioner rår, blött med 7 års förlängning af bygnadstiden. En annan vigtig omständighet har tillkommit, som i synnerhet också bör föranleda till någon betänksamhet, att icke med oafbruten fart :fortskynda på! samma sätt som man börjat. Der meddelades nemligen, under de gemensamma öfverläggningarne på: riddarhuset, den upplysningen, att man i utlahdet är sysselsatt med en sådan reform itdetta afseende, att, om den kan genomföras och visar sig ändamålsenlig, en svensk mils jernväg skulle kunna åstadkommas för hälften mindre; eller 4 å 500,000rår-rmt, jemte en i förhållande dertill lindrigare underhållsoch driftkostnad, och om detta blir möjligt och lika användbart, vore det ju ganska oklokt att i vårt land ohejdadåt fortfara med dubbelt dyrare anläggningar, Det är väl sant, att man nu till en början endast vill låna 30,000,000 rår. Men förhållandet blir ju propörtionsvis detsämma. Med 6 procents ränta. och amortering under 37 år uppgår detta belöpp till en summå af 66j102,300 rdr; och man får säledes för detta lån betala ej mindre än 36,000,000 rdr mera, än mån verkligen erhållit: Men härvid möter den erinran: Skall man då för jernvägarnes skull genast öka bevillningen med räntan på det ifrågasatta lånet? Tillåt -mig-att göra en genfråga: Hvilket är bäst, antingen att nu använda härtill de medel, som äro tillgängliga, än att sedermera nödgas åtaga sig högre beskattning under en längre tid, för stt utbetala mer än dubbla summan af den för hvilken man fått valuta? Eller vågar väl någon att härpå svara: Efter 13 år, eller sedan statens alla stambanor äro färdiga, skall Sverges välstånd utveseklas till den höjd, att man då vida lättare skall kunna bära en dubbel börda än nu hälften deraf? Jag vågar det sannerligen icke. Af allt detta är klart, att jag hörer till de förskröckte, som bäfva tillbaka för den afgränd af skuldsättning, hvaruti riket nu-skall nedstörtas.-När en gång den beprisade statsskuldsbanan-i en elterannän form blir beträdd, så blir frestelsen stor att allt vidare begagna denha lätta ätvåg till medels erhållande för äfventyrliga företag och stora anslag, för hvilka vid en riksdag medbåll kan vinnas af regeringen och en tillfällig mäjöritet inom riksstånden. De rika och mäktiga stater man åberopar hafva ådragit sig den stora statsskulden genom krig, revolutioner och inre omstörtningar: Nu skulleliqviden af det omätliga kapitalet blifva alltför känbar, derföre måste de städse draga;bördan af de årliga räntorna. Hos oss har förbållsndet hittills lyckligtvis varit annorlunda. Om-man ändå här: föreslagit, att endast den del af kostnaden för jernvägarne, som fordras för-utländska inventarier, skulle utom. landet upplånas, så hade såsom skäl dertill kunnat anföras, att man ieke äfven med dessa artiklars införsel ville öka importen och derigenom ännu mera försvåra penningeställningen. Men för min del kan jag icke ens deruti instämma. Min öfyertygelse är, att man till jernyägsbygnader icke bör använda mera äh hväd soi kan åstadkomimas genöm besparing afstatsinkomsterna. --Och: månne ;detvore så olämpligt att för detta; ändamälafse..-bränvinsskattenP?. Denna skatt har under: förra statsregleringar icke; gifvit mera än 7 å.800,000 rdr rmt, som kunnat användas till statsverketfs vanliga utgifter. Nu, om allt går som påräknadt är, lärer den väl gifva 5 3 6,000,000 rdr rmt. Om så behöfves, kan man låta statsverket få hvad det förr enligt 60 regeringsfornien erbållit. Men låtom oss använda hela den öfriga bränvinsskatten eller ett deremot svarande balopp till befordrande af jernvägsanläggningar på de orter der trafiken sådant fordrar och de löna sig. Och dettö kan säkrast öch ändamålsenligast åstadkommas genom enskilda bolag, som sjelfva dertillbidraga; Då skulle nens plikt att våga lifvet för sin chef, i hvil1 ket halsbrytande företag som helst, och krifara nea tr allnisniat IG tt! sn na An Idi glin I I ne RA KR botas ol FA JD