för henne öfver glittrande vågor mot hennes nya fosterland. I Balders hage, såsom det väl utan poetisk öfverdrift må tillåtas mig att kalla det blomsterprydda soltältet på den kungliga ångbåten, visar sig den svenske arffurstens höga gestalt, och tvemännings med sin Ingebörg helsar: han det svenska ångfartygets blågula flagga, dess kapten och hurrande passagerare. Här vore det en beskrifvares ovilkorliga plikt att skildra de närmaste omständigheter och förhållanden, lockar gula, ögon blå m. m.; men både afståndet och skeppets hastiga fart måste lända till ursäkt för min oförmåga. Man tvistade, till: och-med ombord hos oss, om den unga furstinnan är iklädd hoppets eller trohetens färger. Jag tror mig dock med säkerhet kunna intyga det-senare, äfvensom att-en dyrbar hvit schal insveper öch skyddar hennes gestalt mot hafvets lätta, men friska vindar. : Så fört Balder! hunnit oss: förbi, skynda vi efter, och snart se vi den svenska eskaderns skepp (bär fattas mig alldeles sjötermer, men jag går oförskräckt vidare) liggande i rak linie; färdiga att .ett efter annat salutera den högste befälhafvaren och hang gemål; linieskeppet längst aflägset, dernäst korvetterna och slutligen oss närmast den lilla skonerten, dansande lätt på vågen, som en smärt femtonåring, sist i raden efter tamter och systrar. Ach du lieber Herr Gott! ropss nu på flera håll, och jag är färdig tillsamma utröp, när för första gången i min lefnad den .berömda ceremonien att manna rå visar Big för mina ögon i hela verklighetens ljus. . Hvem har ej läst derom och hört talas derom i dundrande ordalig? Hittills hade jag endåst sett detta uppträde frarästäldt i en gammal engelsk. MT ORTavyn, der.den. store Nelson, glorvördig i åminnelse, i långskörtad engelsk uni