Aftonbladet – 23 juni 1857, sida 3

nertens lätta. bygnad. synes redan på långt afstånd från de öfriga skeppen; dess tillbakamaster -omsvajas-af--de i-aftonsolen Kvitglänsande seglen, och det ilat, likföm på egen hand,. alltmera framåt, så. att man skulle just vara litet ängslig för den ungdomliga ifvern, om man ej visste allting vara väl bestäldt och slaglig förmyndare ombord. i Två af korvetterna ligga redähy enligt-ien utnött, men sann liknelse, som mörka hafsörnar med utbredda, mäktiga vingar, under det att den tredje tycks vänta på attänmten gång få-sända,linieskeppet sina kånoners dåande helsning. Man ser också skotten brinna af, men det dröjande dundret vittnar om ett stigande afstånd. Krutröken insveper ett ögonblick linieskeppet ochden närmaste Korvetten; men när den skingrag, har den senare redan, utbredt. sina Hvita segel, hvars alla konturer bjert rafteckna sig På aftonhimlens alltmera.-blånande duk i den sjunkande aftonsolens strålar. gr rn Alltmera och-mera försvinna de svenska skeppen, och synas. endast--som majestätiska vålnader i fjerran pås hafvets omätliga yta, och Stockholms besök i Trawemiinde — vär snart en saga blött ee vMåtte. sagoberättarens skildring ej,varit.dig alltför tröttande, och han tecknar sig då tacksamt din gamle bekante .—-Lars Johan.