Aftonbladet – 23 juni 1857, sida 2

sina kallnande Pfannkuchen,, helt ogenerade och: barbufvade ut på. gatan, för att betrakta ångfartygens förbitågande eller deras: lossning i Travemände af de talrika, söndagsklädda -passagerarne. Många täcka ansigten och blixtrande ögon under grå eller bruna; med blommor och band sirade hattar i den latön som för. ett fjerdedels. sekel sedan i Sverge bar namnet af Karl Jobans-hattar, skola utan tvifvel bidraga till att lätta tyngden af de unga sjömännens på eskadern, som det vill synas, allt besvärligare kall att. på ett älskvärdt sätt emottaga en sådan massa af ankommande gäster. Eljest kunde -man verkligen ej undra på, omunder välkomnandet stundom ett svenskt donnerwetter öfver den tyska nyfikenheten ginge öfver deras läppar, helt obemärkt och öfverröstadt af vågornas melodiska: susnirg; och det vore helt naturligt, om den redan öfver det svenska galanteriets första blomningsdagar bunne. officeren såge sig om efter några. nitiska biträden för dagens mödor inom den militära artighetens ännu oförtröttade hjelptrupp, de af ett läs beckerblad såsom Junge Seehelden mit kleinen Dolchenn, berömda kadetterna. Snart förkunna. melodiska toner och tutningar. ur diverse messingsinstrumenter, att den omtalta Schätzenverein drager ut i härnad mot den på en hög stång på slätten utanför staden uppsatta. fågeln, eller fisken, som han snarare tyckes mig vara, och jag trotsar någon zoolog att bestämma hvilketdera slaget han egentligen tillhör. Emellertid är det just bansnedfälls nde från den upphöjda platsen, som utgör dagens triumf, och skänker ärans lager åt segraren, för att ej tala om blomstervasen Nu nalkas en procession af svartklädda herrar med brokiga rosetter i knapphålet, ordenstecken, så välförtjenta som många andra, ty skilnaden emellan ett lustlägers och en målskjut