skulle lemna damborsten å sido för en liten treflig konversation; så vida icke der Herr Inspektor sjelf syntes i bakgrunden. Denne är en rödmosig gråhårsman, som svänger en stor nyckelknippa på pekfingret till tecken jaf sin värdighet, men som icke dess mindre tager emot dig med den utsöktaste artighet, ser i dig den första svåälan, som bådar en anvalkande: vår; förer dig omkring i hela lokalen, förskar litet efter dina förhållanden, icke efter hvem du är, ty det är honom likgiltigt, bara du kan betala; är välej precist nöjd med att du bor i staden och icke i hans ho: tell, men ärar ändå i dig en blifvande badgäst, och kanske till och med en deltagare i hans: table jdhöte och! konserttillställningar, som skola: blifva prachtvollp, ända till dess du försäkrar bonom att du ej har stora pretentioner, då han, genast öfvertygar dig, att alltsammans blir ausserordentlich wohlfeiln. Han bar pu så god tid, att han sjel? för dig omkring i de utmärkt väl vår ade orangerierna, der de praktfullaste blomsterväxter ej kunna undgå att genom. sin yppighet och rika färgglans tjusa ditt öga, om du än vore en lika okunnig botanikus som jag. Emellertid tacka vi br baddirektorn, badinspektorn eller badintendenten. (allt titlar, som skiftevis till lämpas på den ifrågavarande personen) för hans besvär, och återvända fill Traveminde, ty badinrättningen ligger några sterikast derifrån tillika med hotellet för badgäster. Att beskrifva sjelfva Travemiindes behagliga läge, inbäddadt i grönskande alleer vid den lillå flodens utlopp, skulle vara lika öfverflödigt som tröttande, då de flesta af våra läsare genom erfarenhet eller beskrifningar redsn känna lokalen, och man dessutom numera måste befinna sig utom. Europas gränger, för att .konima med något ny:t såso resebeskrifvare. Och likväl ehuru kärldt-oeb: