STOCKHOLM den 22 Juni. Säkert har det lika litet undfallit våra läsares som. vår uppmärksamhet, ait regeringen dröjt i åtta månader efter riksdagens början och således fyra månader efter den tid, då denna enligt grundlagen borde vara slutad, att. till rikets ständer öfverlerana propositioner.af den vigt; sem dem, för hvilka vi torsdagsbladet redogjorde — och detta oaktadt man af samma propositioner och skrifvelser icke erfor något hufvudsakligen annat; än ungefär hvad som derom yttrades i trontalet, O:s synes det i hög grad anmärkningsvärdt, att motiveringen och de tämligen enkla redaktionerna till lagarne om utvidgad religionsfrihet, om qvinnans myn ighet sami om upphörande af landsflykt såsom straff, kunnat upptaga en så ansenlig tid eller er fordra ett så långvarigt begiundande, sedav nemligen -beslut -om -propositionerzas frafnställning redan var kuvgjordt i trontalet och vederbörande myndigheters utlåtanden deröfver afgifna. Ej heller förstå vi, att, då rege ringens förslag angående en förändrad Jag: stiftning för skogshushållningen inskränkt si; till att uppgifva några helt nakoa huvud: grunder. utsofrade ur ett komitebetänkande, detta arbete kunnat taga i anspråk särdeles mycken tid och möda. I detta hänseende böra vi visserligen erkänna, att inrikesvaini: stern, såsom föredragande, synes ha va upp: fattat saken mesa vidsträckt och i vår tanka uti ex med grundlagens stadgande i 89 re: geringsformen närmare ÖöÖfverensstämmande syftning, då han velat till rikets ständer äf: ven i detta ärane afgifva ett bestämdt förslag till författning. Men då vi hvarkea i allö kunna gilla eller såsom praktiskt utförbara anse de allt!ör radikalt centraliserands grundsatser för en ny lagstiftning i afseende på skogsbushållningen; som br Almqvist både förut inoni skogskomita och nu inom statsrådet vela: göra gällande, men deremot finna de grunder. som enligt tillstyrkande af statsrådets öfrigs ledamöter blifvit tills vidare af konungen gillade, ungefärligen uttrycka hväd som för närvarande möjligen torde kunna åstadkommas — ehuru äfven deribland förbudet mot svedjande torde förorsaka stora svårigheter i vissa landsorter — (så kunna vi icke beklaga, att! h; Almqvist i detta fall blifvit ensam om sin mening inom konseljen. . Vi erinra oss, at ytterligare en högst vigtig fråga, som från förre ständer blef hänskjuten till utredande; genom regeringen, nemligen den om stängselskyldigheten; ännu icke: blifvit framstäld hos nu fö samlade rikets. ständer. Den lärer emellert c nu åtminstone så framskridit, att högsta domstolens utlåtande i ämnet omsider blifvit infordradt och afgifvet. Återstår att se om nå. got vidare deri medhinnes, innan reprezentationen för denna gången åtskiljes. Valrörelsen. uti. Frankrike gr per med hvarje dag alltmer omkring sig. Den liknöjdhet, hvarmed man för nögon tid sedan inhämtade, namnen på regeringens kandidater, har, till och med i-tandsorterua, förbytts till en liflighet och ett intresse, bvarpå man aldrig förr sett exempel. Kandidater af alla slags färger uppträda allesdes; det är ett allmänt ; återuppvaknande till lif; symptomerna dertill visa sig hel plötligt och motsäga hvad man nyligen hörde ordas om valmännens befarade likgiltighet. I Paris fortfar splittringen mellan anhängarne af de båda särskilta oppositionslistorns; en ganska liflig olemik har uppstått mellan de tidningar, som ägga sig ut för hvardera listan. Presse uppträder i synnerhet med stor hetta mot komitåns kandidater och förevitar dem deras färg, som har alltför mycket tycke af den fordna tidningen Nationals. Ännu är det svårt att Utrönaj hvilkendera listan allmänheten gifver företrädet, eller huruvida de båda lägrens kandidater hafva någon utsigt att slå regeringens ur brädet. Emellertid iror man, att en af oppositionens kandidafer, general Cavaignac, kall lyckas blifva vald uti valdistr ktet Montmartre samt att uti flera valdistrikter: striden skall bli ganska het. Äfven hrr Carnot, Goudehaux och möjligen också Lssteyrie anses hafva utsigt att blifva valde. Det är väl änvu endast .ea möjlighet, men som dock har nog mycken sannolikht för sig, för att uppskrämma regeringens tidningar, hvilka för kandidaterna och deras organer inom pressen fram: keta den frågan, om de äro villiga att svära trohet åt Konstitutionen och kejsaren. Hittills hafva kandidaterna och särskilt den mest ansedde bland dem, general Cavaignac, icke .gifvit. någon viuk om bvad de tänka i detta afseende, Presse, som besvarar interpellationen, inskränker sig till. att förklara, att hr Laboulayeskall aflägga eden, och att hvad å kolleger beträffar, man icke bar någon rättighet a:t fråga dem eller fordra: mer af dem, än lagen gör. :Hvad som i landsorterna ädrager sig mesta uppmärkssmheten är. konflikten på åtskilliga trakter mellan myndigheterna och: deras kandidater samt de. icke:officiellä sökandena till platser i lagstiftande kå ren. Somliga af dessa äro fordna kandidater, som man kastat öfver bord, men hviika fort? färande arbeta på att biifva valde och nu öppet uppträda mot regeringen; andra, som, till följd af sin popularitet, förut varit uppförda På regetingens lista, vända sig direkte. till sina kommittenter. sarnt visa sig uti sinar cir kulärer vard fullkomligt likgiltiga om regeTingens stöd, Hvilket besvärar dem, hvaremot åter andra väl rekommendera sig hos sina val män medelst sina bonapartistiska tärkesätt och sin hängifvenhet för kejsardömets inrättningar och stora män, men icke desto mindre upp träda såsom kandidater i opposition mot dem, pa BETSY REN JUOKASEE SLE an