Aftonbladet – 20 juni 1857, sida 2

kan förskingras: kunskaper,, yttrade prostinnan. Och du å din sida lär henne att bli en duglig husmoder, som är det allra nödvändigaste, invände prosten; men penningar får hon inga och — det går väl ändå; ty omöjligen kan jag tjana två herrar, Gudi och Mammon, på en gång. Men då nu den lärda, högt bildade svägerskan kommer,, återtog prostinnan, så känner jag ändå liksom en liten fasa att vara i hennes sällssap. Hvad hon skall ömka sig öfver mig och beklaga dig, stackars Adolf.n Kära gumma, det finnes två slag af bildning, liksom af guld. Ea solid — en biott yta; begge två se lika ut, men de väga olika. Är svägerskan verkligen bildad, så är hon ödmjuk också; är hon blott ytligt bildad, så slår förgyllaingen lös sig från kritbottnen och sammanblåser. Jag har aldrig sett ett verkligt snille, en sann duglighet elier en ren och skön själsodling, som förhäft sig, lika litet som jag sett ett sant kristligt sinne, en i Guli lefvande ande utmärka sig genom fromleri. Det är först sedan guldet blifvit legeradt med koppar, man måste slå kontrollen på, för att bavisa att det är guld — på det gedigna kornet står ingen kontroll — detta är guld öfver all misstanka. Så är det äfven med fromhet, med snille, med kunskaper: de behöfva ingen yttre stämpel, så vida de äro rena. Men viest är jog ändå litet rädd för den kära avägerskan, som, hurudan hon också mi vara, mäste åtminstone i ett fall vara af en annan natur än jag, då hon, blott för att kunna hålla middagar och supger och begagna ett vackert ekipage, kunde vilja gifta sig med Abraham. Du vet ej allt det der du — dömen icke,