Aftonbladet – 20 juni 1857, sida 2

Ra ning är bekant. Inrikesministerns cirkulär;har låtit oss känna den anda, hvaruti regeringen i afseende på lagstiftande kårens förnyande trodde sig ha rätt och plikt att handla. D vore enligt dess mening att i dubbelt häns ende fela emot sin kallelse, om den ej be stämdt för landet förklarade hvilka kendidater den föredrager, och om den ej i följd bära? använde, sitt moraliska inflytande för dessas framgång, med öppen rätt likväl för valmännen att med frihet och maktfullkomlighet afgöra. Detta är den af regeringen angifna princip, och det är svårt att bestrida dess laglighet, Det är ej heller häremotsora man vänder sig, utan rörande den frågan, huruvida saken de jure och de facto är til:stäld så, att folkets önskningar kunna göra sitt lagliga motstånd gällande emot den tillämpning, som regeringen gör af denna princip. Detta beror deraf, huruvida folket är lifvaut af en vis och verklig a!lmän anda, och det är just dennas tillvaro, som jag tillåter mi; att mycket betvifla. Likgiltigheten, lättsi: nigheten, det personliga intresset, sjelfva fåfängan, begäret eller behofvet att stå väl ho: lokalmyndigheterna, allt detta ger hos oc: regeringen ett sådant öfvertag, att i fall de; är stark, så blir den herre, och — kejsaren regering är stark. Det förstås af sig sjelft, att hvad man me. den mesta otålighet afvaktar, är parisiska op positionens beslut och dess förklaring öfve hvad den tänker göra. Man väntade sig allmänt att i dagens liberala tidningar, i dem som lifligt predika deltagande i valen, nem ligen Siecle, Presse eller Estafette, få läsa namnen på de kandidater, hvilka oppositionen : Parig vill uppställa, men denna väntan he; blifvit bedragen. I Paris såsom annorstädes tyckeg det republikanska partiet vilja söka d bjertaste färger, den enkla liberalismen deremot mesdelfärgerna, de blandade, och det är just detta, gom synes fördröja fanans upp ställande. Jag längtar efter några uppgifter öfver det sätt, hvaruppå partierna kom ma att förena sig, ehuru jag ingalunda dölje för mig, att denna flyktiga och tillfälliga förening icke bevisar något synnerligt för framtiden, Utur synpunkten af det önskvärda beståndet af det som ännu finnes godt hos oss skulle jag vilja hysa samma mening sor Morning Chronicle. Jag skulle önska, icke blott att det visade sig en opposition vid de instundande valen, utan ock att denna opposi tion hade några resultater. Om under der författning, med hvilken vi nu styras, det visserligen ligger en fara deruti, att en opposition uppkommer inom lagstiftande kåren, ligger det likväl, om man noga betraktar saken, en änvu större deruti, att ingen opposition der eger rum. För att i dag kunna tala om någonting snnat än valen, skulle jag nödgas lösgöra mig från de intryck, som på alla håll omgifvs mig. De, bvilka, sedan långttillbaka afvande från det politiska lifvet, likväl älska detsamma. eller med välbehag inandas en fläkt deraf, buru flygtig den än må vera, ja till och med evag i jJemförelse med det förflutna, böra i gjelfva verket ej misstega sig avgående betydelen af min framställning. Jag är långtifrån att tro, att den valagitation, för hvilken jag redogjort, kan betraktas såsom en feber. hvilket en af våra tidningar gjort. För mig är det klart, att denna tidningg redaktör tagit sin egen pu!s för Fravkrike, eller snarare sin önskan för en verklighet. Jag t:ortvärtom, ett det allmännasta draget för ögorblioket alltid och ännu är lugnet och benägenheten att låta sakerna gå på samma sätt, som de hittills gått. Jsg tror, ett vi ännu, om man betraktar landet i sin sllmänhet, befinna 038 i afsägelsens period; att våra landegorter äro oändligt mera sysselsatta med den srart instundande skörden än med de snart inttundande valen, och att, ehvad man än de om må säga, näjpeligen flertalet af medborgare kommer att inställa sig vid valen. Härmed må nu förhålla sig haru som helst, så försummer regeringen ingalunda sin neturliga uppgift att vinna Öster. Det är tillåtet att tro, det sammantiäffandet af några skriftera utgifvande med valperioden icke ensamt får tillskrifvss slumpen. Bland andra må nämnas en bok, som hr Granier de Cazsagnac nyligen utgifvit, rörande samtida händslsar och öfver kejsarens rolitik från hans ankorcst till Frankrike ända till hans upphöjelze på kejsaretrozen. er