Aftonbladet – 20 juni 1857, sida 2

Man fäster pappersblad utanpå en blomstjelk och vill inbilla folk att det är hjertblad, som växa inifrån. En far med lefvande kunskap, en mor from och duglig som husmoder äro de enda uppfostrare en flicka naturenligt kan ha, om nemligen man vill att hon skall taga ett steg framom dem begge. Endast i detta fall kan derag bildning åter uppstå i föryngrad gestalt och bära förädlad frukt, som åter i sin ords ning bär en bättre framtid i sitt hjerta. Qvinnans bildning gör inga jättesprång, som mannens kan göra. Sällan framstår hon som individ; men den växer dock långsamt, obemärkt, men mäktig inom samhället och är upyhofvet till dess storhet lycka och ära, sedd af ingen utom af Gud, som gifvit henne denna uppgift, och tackad af ingen utom af mannen, af barnen och barnbarnen, söm lefva lyckliga i hennes grannskap och hämta ljus och frid ur hennes hjerta. Dessa idger hade prosten Frykner, och detta hade haft till följd, att bans Carlina icke var ett af dessa allt förkrossande lärdomsbeläten, som med skrammel och brak falla ner i säll;kapsverlden med anspråk på afgudadyrkan. Carlina hade genom läsning, men mest genom samtal samlat sig en mängd kunskaper, som hennes jemnåriga icke ens kände så Pass nycket, att de visste sig sakna dem. Hon hade till exempel mycket litet sysselsatt sig med uppräknandet af en bop kungliga namn med gemåler och kusiner och alla dessa slägt!edningar och småintriger, som vanligen kallag historia; men desto mera med folkens utbildning, förbildning och fall. Hon kunde såle1es sin hist ria sådan den beböfde vara för att gifva henneg förstånd sysselsöttnir h öfning; men icke så, att hon ov 00 nigheten att fell I fö sunde få okynej det hon ä -vna 1 förundran; ty detta var 3 det hon ämnade, Hon fick af sin far en