Aftonbladet – 20 juni 1857, sida 2

så varden I icke dömde; det gifves många skäl hvarföre en stackars flicka gifter sig mot sin böjelse. Men, hör på, Carlina, nu gå vi ut — hatten på, min flicka, vi skola uti skog och mark.p Carlina skyndade att klida Big, och snart gingo far och dotter ut åt ängarne. Det var en af Carlinas många lärostunder. Prosten hade blott detta barn och sysselsatte gig med, icke att skaffa henne sådana kunskaper, som skulle lysa i andras ögon, utan sådana som kuade glädja hennes eget hjerta och systelsätta hennes tankar, så att de icke skulle somna under hvardsgsbestyren eller skingras som agnar i nöjets hvirfvel. Qvinnans bildning var den tiden och är det beklagligen ännu anlagd endast på yta. Språk, musik, rita, är väl detta bildning? Kunna de ej alla tre stå tillsammans med råhet och tanklöshet? Är bildning någonting annat än förmågan att fritt röra sig inom tankens verld, och sker väl detta genom dt släpa sig i spåret af några glosor eller a de om kring på tonernas fjärilsvingar, eller derigenom att man kopierar väl som en spegel? Qvicnans bildning bar börjat från oriktig punkt; hon får lära sig mycket utom det enda att tänka i en viss ordning, att förenkla begreppen ända till en fattlig form, och detta kan hon icke utan att känna och intressera sig för mycket, som hon nu ej ens anar. Det är en Guds lycka ait qvinnan eger ett slags siarförmåga, i annat fall skulle hennes bildning utfalla ömkligare, än man nu kan fatta. Qvinnans bildning måste börja och sluta inom familjen, och då blir den alltid en trogen spegelbild af den allmänna bildningen, af den som fås hemma, den let fans inom föräldrahuset, Detta är a W hvarföre pensionsbildningen ibland är de ; det är ofta icke, pensionens fel, utan idens,