Aftonbladet – 19 juni 1857, sida 3

skinkan, den väl skurna sillen och. det delikata salta köttet, och på:spenatassietten var ytan rutad med hackade ägg-gulor. Det såg något ut också. Carlina, stöd som en pion, tyckte allt att det var vackert, men fruktade ändå för smaken; ty den der kokkonsten pröfvas af alla siönen, utom hörseln. Profvet aflopp dock lyckligt, . Carlina fick beröm: af prosten, och modren klappade benne jpå huf vudet och sade: Inte behöfver du ändå steka dig så fasligt för. bara spenatkoket. Den kokar nog utinatt du står der öfver elden bela tiden; och dessutom. kunde ju Anna;Greta ...;. Henne . skickade. j:g ut, mamma: lillan, sade Carlina: och blinkade — det var bestämdt något märkvärdigt. : Jaså, sade prostinnan, som förstod att det var något törsåt mot Pappa, fastän hon ej visste hvilket. När måitiden var slut och prosten i sakta mak löste afsig servetten, som han enligt apostolisk sed fästat omkring halsen, sprang Carlina ut och återkom med — en upprågad tallrik smultron. PNej, ser man. på! smultron!t, sade rosten. Jagå, det var derföre du blinkade, Carlina, Jo, jo, jag såg neg at mamma och: du voro: i maskopi.n . nNej, kära Adolf, jag visste ingerting. ; aDet är ändå kuriöst, , återtog han, matt I fruntimmer, buru bsskedliga och rara I-äreny ändå alltid skolea ha e:ra små mysterier för ofts ateckars män. I stället att urligt säga: Pappa skall inte äta för mycket af maten, för här äro smultron också, teg Carlina, och nu få vi se hur det går. . ; i Åh, smultron är ingen mat, pappa lilla! smålog Carlina. I Nå nå! får gå då. Tack, min flicka; du må gerna ha dina små funderingar; .något.litet möste vi ändå-behålla-för :oss sjolfva; till