Aftonbladet – 18 juni 1857, sida 3

hofvet. Hennes bemödanden för att vinna de mäktiges ynnest skola ock vinna önskad framigång. Man påstår, att hennes sons namn kommer att uppföras på en lista öfver em-. i betsmän, som snart skola utnämnas. För att fira denna lyckliga utnämning har thon nyligen bjudit tillsammans flera förtroNga vänner. hk i Vet ni en nyhet? frågade lötsligen en ; af sällskapet. 7 gace plötslig Nej. Fröken Sextilie de Martrais skall gifta sig., i Fre utrop, hvartdera med olika torvigt, und. , föllo fru de Chesne, Octave och friherrinnan. Hvilken är mannen, som känner sig vara ; 00g öfverlögsen för att gifta sig med henne? frågade en röst. i En främling, som anses för millionär,, :svarade den tillfrågade, hvilken derefter, vän: dande sig till Octave, hade den framfusigheten ett tillägga: Apropos, det sades ju sistlidne vinter, att ni ver mycket förtjust i den personen vi tala om ? Jag tyckte tämligen mycket om hennev, svarade Octave vårdslöst. Men ni åtminstone tänkte väl icke på att gifta er med henne? Åh nej... icke just det. Vid detta svar sågs friherrinnan dAubray plötsligt blekna, och hon frammumlade orden: Har jag bedragit mig? Var det således onödigt? Derpå slog hon upp ögonen, och märkte att fru de Chesne satt bredvid. Octave i det ögonblick, då han, så tvärt tilkspord rörande Sextilie, bade blifvit nödsakad ett svara. Då smålog hon och blickade på gin son; Octave såg på fru de Chesne, och fru de Chesne såg ned på mattan. Det är ail anledring att förmoda, att fri-berrinnan dAubrey snert får giltiga skäl att lefva i fred med sitt samvete. SLUT. ENN