Aftonbladet – 18 juni 1857, sida 2

yrefve Gustaf Bonde lediga betydliga fideikommisset Hörningsholm i Södermanland och Toftaholm i Småland. Pretendenterna dertill voro dels stiftarnes sidoarfvinge i aflägset led. kammarherren grefve Gustaf Bonde, förut innehafvare af Säfstaholm, Wibyholm, Bordsjö, Ktrineholm m. fl. fideikommisser, de flesta nyligen ärfda efter framlidne h. exe. grefve Trolle Bonde, dels tvenne stiftarens deseendenter, enkefriherrinnan Margareta Kristina Wachtmeister, född grefvinna Mörner, samt hennes syster friherrinnan Anna Magdalena Leyonbufvud, född Mörner; hvarförutan den aflidne fideikommissariens arfvingar, hofmarskalken friherre G. J. Coyet och enkefru Hedvig Charlotta von Hennivg, född Coyet, yrkat, att fideikonmissnaturen å samma egendomar måtte anses bafva upphört och desam ma således böra gå i arf till närmaste skylde män. Hofrätten har, under förutsättning att det ifrågavarande fideikommisset icke kunde tillfalla qvinlig afkomling af testatorernes sö: ner, så vida denna icke trädt i äktenskap med en Bonde, ogillattestaiors descendenters, grefvinnan Wachtmeisiers och friherrinnan Leyorbufvuds, talan samt förklarat fideikommissrätten böra öfvergå till innehafvaren af Bordsjö och Katrineholms fideikommisser grefve Gustaf Bonde, härstammande i fjerde led från testa:ors broder. — Enligt enskilta underrättelser från Göteborg, anses den skadadslussen vid Brinkebergskulle hinna blifva iståndsatt till: den 26 dennes, hvilken dag den direkta farten emellan Stockholm och Göteborg således åter kommer i gång. — Lifbeväringsregementets cfficerskår, som för närvarande är samlad till befälsmöte i hufvudstaden, hade i förrgår en festlig tillhärvarande norska kommendering. — I Svenska Tidningen läses följande rörande prins Oscars. och hans gemåls mottagande vid landstigningen från linieskeppst Stockholm) i morgon: Hertigen och hertiginnan af Östergötland förväntas nästkommande fredag kl. omkring 1 e. m. till hufvudstaden. Kronprinsen, kronprinsessan och hertigen af Dalarne afresa nämde dag med ångfartyget Walkyrian, för att i trakten af Waxholm vara sina höga syskon till mötes. Sedan linieskeppet uppkommit på strömmen, afgår en slup, ombord på hvilken befinna sig t. f. riksmarskalken och stationsbefälhafvaren kommendör Annerstedt, till detsamma, för att inhämta befallning rörande landstigningen. Vid Logårdstrappan, der landstigningen kommer att försiggå, är anbringad en med barrier försedd broplan, innanför hvilken ett kompani lifgardets grenädierer med regementets musikkår finnes uppstäldt; öfverståthållaren, öfverkommendanten, underståthållaren, kommendanten och polismästarne afbida derstädes D. K. H:s ankomst. Uppfärden till slottet sker uti en med sex hästar bespänd kongl. vagn, företrädd af hiogstridare, samt efterföljd af svitvagnarne. Vägen tages öfver -Slottsbacken emellan Storkyrkan och kommendantsflygeln, förbi högvakten till östra slottshvalfvet, hvarest hr t. f. riksmarskalken, öfverhofstallmästaren, öfverstekammarjunkaren, förste hofmarskalken, öfverkammarherren, ståthållaren på Stockholms slott m. fl. högre hoffunktionärer och de vid samtliga kongl. och furstliga hofven uppvaktande herrar äro församlade. D. K. H. begifva sig derefter till drottningens våning, i hvars yttre salong de vid hefvet uppvaktande damer äro församlade; 1 den inre befinna sig konungen, drottningen och enkedrottningen samt de öfriga medlemmarne af den kongl. familjen. Sedan de uppvaktande blifvit D. EK. H. förestälde, begifva de sig till sitt palats, Middag nämde dag intages hos konungen och drottningen. Lördagen kommer stor gratulationscour att ega rum uti enkedrottningens våning, och efter denna lärer blifva middag hos konungen och drottningen i stora festivitetssalen. — Från Ystad skrifves i Skånska Telegrafen den 12 dennes: I tisdags afled härstädes, tyst och bortglömdt, ett äldre fruntimmer, som dock en tid varit mycket firad i stora verlden, en af de sista ännu återstående dramatiska reminicenserna från den Tredje Gustafs lysande tidehvarf, demoiselle Eleonora Säfström. Född den 9 Oktober 1770, infördes hon redan tidigt på den nya kungliga teatern, der hon för sin skönhet och sin sceniska talang snart väckte uppseende. Konung Gustsf III, som för den unga artisten snart fattade förkärlek, lärer om henne hafva yttrat att hon var en af de få, som med verklig smak och känsla för; stod att deklamera det metriska språket. Vid 17 ställning på Hasselbacken för officerarne afl och medger oss att hastigt komma till slutet af vär berättelse. Friberrinnan dAubray hade tagit del i diskussionen, som uppstod inför henne, utan att likvi! kunne göra sig fri från sina enskilta betraktelser. Ookså gjorde dessa doktorns ord: den moraliska SOMDOpatienp, ett mäktigt intryck på hennes själ, son: supphörligen sträfvade att hitta på något medel atv bota Octave för hans passion. Om jag, för att han måite komma ifrån den der böjelsen, tänkte hon, skulle laga att han blefve gift med någon ung flicka, som i alla afseenden passade honom bättre, än f.öken de Martrais! Men friherrinnan insåg snart med smärta, att om hon icke vilie äfventyra att bereda Octave en evig saknad, hon, innan hon gåfve honom en hustru efter hans mors val, borde utplåna den kärlek han hyste för Sextilie. Dessa första reflexioner föranledde andra. Dagen derpå tyckte friberrinnan dAubray, förmodligen orätt, sig förmärka en viss blekhet i Octaves anlete, och i sin öfverdrifna ängslan, samt efter många strider, i hvilka den moderliga omsorgen segrade öfver den qvinliga grannlagenheten, kom hon småniagom till en ny tankegång. I den sats, som doktorn försvarader, tänkte bon, var icke fråza om gifiermål, endast om att utbyta en körlek ertot en annan kärlek, tycka om en brunett i stället för. en blond, eler en brunett i stället fören annan brunett, nyansen af förgen betyder föga, Min son har biifvit förtjust i Sextilie blott för det avt han är i den åldern; ban hyser en ren och oskyldig kärlek, men är för mycket betagen, I för att han skuile egna sin hyllning åt ett annat fruntimmer, vore hon än tusen gånger bältre än fröken de Martrais, Det frunmtimret